Annie Lööf må vara vald med stor entusiasm och efter en stark uppslutning i Centerns basorganisationer. Men hon har ändå ett problem med förankringen. Det var säkert ett av skälen till att hon helt uppehöll sig vid övergripande värderingsfrågor i sitt tal till partistämman i går.
Det finns en konflikt mellan Centerns ambitioner i dag att vara ett modernt och liberalt präglat parti och partiets traditionella roll som jordbruks- och landsbygdsintressenas politiska representanter. Och moderniseringen inom Centern har dessutom kommit att förknippas med det fenomen som kallas Stureplanscentern och som ofta framstår som mer ytligt effektsökande än som genomtänkt liberal.
Ju närmare partiledarposten hon kommit desto viktigare har det därför blivit för Lööf att visa att den politik hon vill stå för har en naturlig förankring i den politiska miljö som Centerns gräsrötter och väljare är vana vid.
Med det lyckades hon bra i går. Decentralisering, företagsamhet, personligt ansvar, en ambition att låta hela landet leva och utvecklas är goda ting som Centerpartiet på ett självklart sätt kunnat identifieras med. De kan också lätt motiveras utifrån ett övergripande liberalt perspektiv.
Miljöpolitiken införlivades med Centerns profilfrågor på Thorbjörn Fälldins tid men har ibland varit svår att förena med andra traditionella intressen inom partiet ? se på vargdebatten. Kärnkraftsmotståndet kom att blockera både borgerligt samarbete och Centerns egna möjligheter till inflytande ? och är dessutom problematiskt också från ett grönt perspektiv, inte minst i klimatdebattens tidevarv.
Nu förbigicks frågan med en kort hänvisning till regeringens energiuppgörelse och dess betydelse för att lyfta den förnybara energin. I stället kopplades miljöfrågorna på ett sympatiskt sätt samman med företagande och entreprenörskap.
Lööf gjorde det som var viktigast just nu, hon markerade kontinuitet i förhållande till Centerns traditioner. Det var kanske naturligt att det internationella perspektivet då saknades, bortsett från att hon upprepade Centerns nej till euron.
Och när det gäller välfärdsfrågor fick det i går räcka med att hänvisa till arbetslinjen och till det något förrädiska begreppet ?grundtrygghet?, som av hävd används inom Centern. Det blir sakpolitiken som avgör om hon lyckas lösa upp spänningarna mellan traditioner och modernisering.