Mohamed Merah kunde aldrig gripas och förhöras. Han kastade sig ut från ett fönster när polisen trängde in i den lägenhet där han förskansat sig sedan i onsdags. Även om det är en lättnad för invånarna i Toulouse att dramat nu är över så var det ändå ett misslyckande att Merah inte kunde tas levande.
Att Merah är den skyldige till seriemorden i Toulouse kan inte gärna betvivlas. Efter att inledningsvis ha sökt i traditionella högerextrema kretsar fann polisen snart Merah på listan över misstänkta personer i området. Han har en tung kriminell belastning sedan tidigare, har slagits med talibanerna i Afghanistan, gripits, fritagits och återvänt till Frankrike med en ännu mer förvirrad bild av världen än tidigare.
Merah har algeriska föräldrar men har vuxit upp i Frankrike. Han åkte till Afghanistan på eget bevåg, utan någon organiserad rekrytering. Hans världsbild har radikaliserats ytterligare sedan han återvänt hem.
Mönstret är inte okänt: terrorister av detta slag har ofta vuxit upp i väst men har varken någon riktig förankring där eller i det land som föräldrarna lämnat. Detta underlättar identifikationen med extrema idéer och grupper, samtidigt som processen i hög grad är individuell. Och personer som återvänt från krigsskådeplatser – inte bara Afghanistan – har ofta mycket svårt att finna sig tillrätta när de kommit hem.
Om Merah ingått i något nätverk av extrema fundamentalister är tills vidare oklart. Men även om han skulle ha gjort det så visar all erfarenhet att nätverk av detta slag är små och löst sammansatta och inte kan beskrivas som organisationer i den mening som detta begrepp normalt har. Den franska polisen kommer naturligtvis att göra sitt yttersta för att spåra upp alla som haft kontakt med Merah under senare år.
De ledande franska presidentkandidaterna, Nicolas Sarkozy och Francois Hollande, har båda uppträtt klokt och statsmannamässigt efter dödsskjutningarna. Sarkozy hade kunnat hamna i svårigheter efter ett antal uttalanden om invandrare tidigare i valrörelsen – nämligen om gärningsmannen i Toulouse visat sig tillhöra den traditionella extremhögern. Nu kan presidenten i stället uppträda som president och indirekt dra fördel av sitt eget rykte som handlingskraftig i frågor som gäller medborgarnas säkerhet. Hollande kan däremot besväras av att lag och ordning normalt inte hör till Socialistpartiets paradfrågor.
Men hur kommer dramat i Toulouse att påverka valrörelsen på något längre sikt? Nationella frontens kandidat, Marine Le Pen, var tyst några dagar – säkert av oro för att en högerextrem gärningsman skulle kunna förknippas med hennes eget parti. Nu kan man vänta sig hätska utfall mot muslimer och invandrare. Övriga presidentkandidater har ett stort ansvar för att inte ryckas med i sådan retorik.