Omfång och disposition är ungefär desamma som tidigare. Mycket av innehållet går igen. Men ändå var det ett helt nytt förslag till idéprogram som Centerns partistyrelse presenterade i går. Det är troligt att reaktionerna bland medlemmar och väljare blir betydligt mer positiva nu än när programgruppens förslag blev känt vid årsskiftet.
Att Annie Lööf i stora drag var införstådd med innehållet i det ursprungliga förslaget kan ingen betvivla. Men hon insåg snabbt vad hennes nya roll som partiordförande innebär – hon måste hålla ihop partiet och respektera dess historia och traditioner, hur hon än i övrigt kan vilja förnya politiken. Krishanteringen har varit snabb och beslutsam. Men än så länge vet vi inte hur de personer som verkligen vill stå för programförslagets ursprungliga innehåll kommer att agera.
Förslagen om slopad skolplikt, rätt till månggifte och avskaffad arvsrätt är nämligen inte bara lösa hugskott som råkat komma med i förslaget av misstag, utan uttryck för att många i partiet helt enkelt inte bottnar i den liberala retorik som man numera vill använda. Nu är de förslagen borta. Också ett antal andra förslag har försvunnit – de var problematiska av andra skäl än att de inte gick ihop med partiets normala värdegrund.
Dit hör fri invandring. Det är bra att Centern skriver klart och tydligt om invandring och rörlighet över gränserna som något positivt – att helt fri invandring inte kan förenas med internationella fördrag och asylprövning är en annan sak. Dit hör regional lagstiftning och beskattning – sådant kan i princip tänkas, men förutsätter en federal grundstruktur som vi aldrig haft i Sverige. Dit hör platt skatt – det är ett krav som lika väl kan leda till högre skattetryck som till lägre och är därmed inte till mycket praktisk vägledning. Det är bättre att tala om marginaleffekter och lutningen på skatteskalan.
I partistyrelsens reviderade förslag finns däremot mycket mer än tidigare som kopplar tillbaka till Centerns egna rötter och traditioner. Det står mer om landsbygden, mer om decentralisering och om företag, arbete och högre utbildning i hela landet, mer om miljö och mer om kärnkraft. Inte heller detta är problemfritt – skolan är en nationell uppgift och små högskolor är inte självklart till gagn för utbildningens kvalitet – men om någon ska stå för decentralisering också i denna mening i svensk politik så är det naturligtvis Centern.
Däremot är programmet påfallande diffust när det gäller en annan traditionell centeridé, nämligen att ersätta inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna med så kallad ”grundtrygghet”, lika för alla. Båda ståndpunkterna går att ha – men man bör inse konsekvenserna om inkomstbortfallsprincipen överges. Det gör partistyrelsens majoritet – också det en anpassning till verkligheten.