Återvinning lönar sig
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nu finns det ett svar på frågan. Branschorganisationen Återvinningsindustrierna har sammanställt en rapport som säger att återvinningsverksamheten i Sverige leder till över 6 ton mindre utsläpp av koldioxid varje år. Det utgör cirka tio procent av de totala svenska utsläppen.
Återvinningen lönar sig också om man räknar med de industriella transporterna av det avfall som ska återvinnas, heter det i rapporten. Privatpersoners bilturer till återvinningsstationerna minskar dock vinsten, säger en företrädare för branschorganisationen i en kommentar.
Självfallet måste transporternas påverkan på miljön räknas in i ekvationen. Vet man att de, kanske med varmvatten urdiskade, mjölkkartongerna transporteras 20-30 mil på landsväg måste återvinningsvinsten bli bra stor om proceduren ska löna sig.
Återvinningsindustrierna har räknat noga. Man har studerat ett stort antal vetenskapliga studier och slutsatsen blir att återvinning ger minst utsläpp av växthusgaser, jämfört med exempelvis sopförbränning eller deposition på soptipp. Enligt rapporten ger återvinning av ett kilo papper 1,5 kilo mindre utsläpp, ett kilo plast sparar två kilo koldioxid osv.
Siffrorna låter kanske låga men ska inte undervärderas. För den globala miljön är ett kilos minskning kanske försumbart, särskilt i en jämflörelse med de enorma utsläpp som sker på andra håll i världen. För den lokala miljön har dock minskningen ett värde.
Men Återvinningsindustrierna vill sätta in sin verksamhet i det stora globala sammanhanget och vill ha mer att göra. Ytterligare 680 000 ton koldioxid kan undvikas i utsläpp om producentansvaret för återvinning vidgas till att omfatta alla produkter. En stor potential finns när det gäller aluminium. Ökas återvinningen med tio procent kan koldioxidutsläppen minska med 100 000 ton, enligt Återvinningsindustrierna.
Återvinningsindustrierna är en aktör på marknaden och vill självfallet befästa sin position.. Det är inget fel i det. Samtidigt måste man dock sätta in återvinningen och framför allt återvinningstekniken i det stora klimatpolitiska sammanhanget.
Är det samhällsekonomiskt lönsamt att exempelvis äldreomsorgspersonal använder sin i sammanhanget dyrbara tid till återvinningsarbete? Den arbetstiden skulle ur både ekonomiskt och humant perspektiv kunna användas bättre.
Ansvaret för merparten av återvinningens logistik läggs nu på individerna. Det är hushållen som ska fylla sina diskbänksskåp med en rad olika kärl för återvinningens olika fraktioner. Därefter kommer ansvaret att förpassa dessa fraktioner till därför avsedda kärl i återvinningscentralen, dvs soprummet.
För återvinningsföretagen är det förstås en rationell ansvarsfördelning eftersom de slipper kostnaderna för en del av processen, men samhällsekonomiskt vore det förstås enklare och bättre att också fraktioneringen av soporna skedde i en industriell process.
Svårt att genomföra tekniskt? Nej, det kan inte tillhöra de svårare eller dyrbarare tekniska landvinningarna.