Denna tolkning av rättsläget bekräftades i går när förstainstansen vid EU:s domstol i Luxemburg slog fast att EU har rätt att frysa enskilda människors tillgångar. Klagomålen från svensksomaliern Ahmed Yusuf Ali tillbakavisades därmed.
Ahmed Yusuf Ali fick sina tillgångar spärrade med omedelbar verkan i november 2001 efter att FN:s säkerhetsråd satt upp honom på en lista över personer som misstänktes för kopplingar till terrorister. EU-kommissionen gav ut en förordning som gav denna lista omedelbar laga kraft inom EU.
Här kolliderar med våldsam kraft två viktiga principer och intressen — mellan vilka Ahmed Yusuf Ali blir mycket svårt klämd.
@3a Text:
Det handlar verkligen om en balans. Det duger inte att låta den ena eller den andra synpunkten få total dominans.
Terroristerna representerar ett stort hot — mot enskilda människor, mot demokratin, mot vår livsstil, mot västerlandet, men också mot de länder i tredje världen som vill leva i demokrati.
Det är en naiv tanke att vi skulle kunna avstå från att bekämpa terrorismen. Det måste ske på olika plan — ideologiskt, genom bistånd, demokratibyggande och ekonomisk utveckling i tredje världen. Men det måste också ske med militära och säkerhetspolisiära tvångsmedel. Den saken går det aldrig att komma ifrån.
I det sammanhanget är det självfallet nödvändigt att jaga, avslöja och oskadliggöra nätverk av terrorister — helst innan de hunnit att slå till.
Men minst lika viktigt är det att kampen mot terrorismen förs på ett sätt som inte komprometterar rättsstaten och demokratin. I fallet Ahmed Yusuf Ali är det svårt att komma ifrån intrycket att allvarliga övertramp begåtts.
Det har nu snart gått fyra år sedan hans tillgångar spärrades, utan att anklagelserna mot honom för terrorism byggts under med en övertygande juridisk bevisning.
Det håller inte. Varje människa som misstänks för ett brott måste ha rätt att få sin sak prövad i domstol — och inte straffas godtyckligt under obegränsad tid. Att tumma på den principen är att ge sig ut på farliga vägar.