Att kompromissa eller inte?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
På samma sätt förhåller det sig inom det lösare samarbete mellan de fyra borgerliga partierna som kallas Allians för Sverige. Det rör sig om fyra olika partier som ställer upp i valet på fyra olika program. Men som — positivt nog — denna gång har varit väldigt tydliga med att de vill regera tillsammans.
Att tro eller kräva att alliansen ska vara enig ner till minsta detalj är naivt. Det behövs heller inte för att vinna trovärdighet hos väljarna. Förutom på en punkt: den ekonomiska politiken.
Socialdemokraterna har skickligt odlat myten om de borgerligas ekonomiska oansvarighet (trots att socialdemokraternas skuggbudgetar från åren 91—94 visar att en s-regering hade lett till ännu större budgetunderskott).
Alliansen har att kämpa mot denna myt, oavsett sanningshalten i den. Väljarna måste vara övertygade om att en borgerlig regering betyder att plus och minus i statens finanser går ihop.
Att i ett sådant läge göra en procentsats i socialförsäkringarna till principfråga är att leka med elden.
Folkpartiet uppfattas för närvarande som det parti som orsakar mest gnissel i det borgerliga samarbetet. Det är skadligt för såväl partiet som alliansen. Betydligt värre än att leva med kompromisser gjorda under alliansens paraply vore att bidra
till att Sveriges statsminister även efter nästa höst heter Göran Persson.