Att rädda liv är viktigast
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Moderaterna är mot sprutbyte både på riksnivå, i landstinget i Stockholm och i Stockholms stad. Partiets motpol är i denna fråga centerpartiet, som är för på alla tre nivåerna. Folkpartiet sägs vara mot både i riksdagen och i Stockholms stad, men i landstinget har landstingsrådet Birgitta Rydberg engagerat sig starkt mot sprutbytesprogrammet. Inom kristdemokraterna är det tydligen tvärtom - partiets rikspolitiker är mot medan landstingsrådet Stig Nyman är för, liksom kristdemokraterna i Stockholms stad. Om det är Birgitta Rydberg eller Stig Nyman som har ansvaret för frågans handläggning är också omstritt.
Nu har socialdemokraterna och vänsterpartiet motionerat om ett sprutbytesprogram. Men också deras hållning kan ifrågasättas. De hade kunnat driva frågan medan de själva hade majoritet, men avstod. Och det är lätt att förstå varför - att godkänna ett sprutbytesprogram kan av många uppfattas som ett avsteg, kanske rent av ett farligt avsteg, från den restriktiva narkotikapolitik som alla etablerade partier stöder och som av allt att döma har stor sympati från allmänheten.
Så har också Birgitta Rydberg argumenterat i flera debattinlägg. Hennes hållning är lätt att förstå, rent principiellt. Om hela samhället, politiker, myndigheter och organisationer, ger signalen att narkotikabruk inte kan accepteras så är det orimligt om ett enskilt landsting ger intryck av att dra åt andra hållet.
Men sprutbyte måste inte ses som en narkotikapolitisk fråga. Skälet till att sprutbytesprogrammet genomförts i Skåne och nu föreslås i Stockholm är att man vill hejda en hivepidemi bland missbrukarna. Det har lyckats i Skåne och i Stockholm hävdar Stig Nyman att sprutbytesprogrammet ska ses som en smittskyddsfråga och inte som en fråga om narkotikapolitisk grundideologi.
I valet mellan dessa två synsätt borde landstinget i Stockholm välja det som ökar möjligheterna att rädda liv. Kanske leder det till att fler sprutmissbrukare dras till Stockholm. Men mot detta kan ställas att om fler missbrukare genom ett sprutbytesprogram i genomtänkta och kontrollerade former får kontakt med sjukvården så ökar också chanserna att fler försöker få hjälp med olika hälsoproblem och kan motiveras till behandling mot själva missbruket.
Att rädda liv och bromsa smittspridningen måste vara viktigast.