Att ta sig ur oljeberoendet

Oljan är kanske inte den enda förutsättningen för de senaste 150 årens välståndsutveckling men en av de viktigaste. Utan oljan ingen samfärdsel av det slag som vi är vana vid och inte heller den produktutveckling vi sett.

Uppsala2005-12-15 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Utan oljan hade i varje fall Sverige under den senare delen av 1800-talet inte lysts upp av skenet från fotogenlamporna och människorna hade inte kunnat sätta sig med en bok eller tidning när kvällen kom.
Oljan blev i dubbel bemärkelse viktig för upplysningen. Utan oljan hade inte heller hushållen kunnat rationaliseras i mitten på 1900-talet, en förutsättning för det moderna familjelivet med två förvärvsarbetande föräldrar. Kort sagt, oljan har och har haft en avgörande betydelse för civilisationen.
Oljan är dock en ändlig resurs och allt sedan man på 1850-talet i Galizien i Europa och i Titusville i USA började utvinna olja ur marken har jordskorpan skattats på den svarta trögflytande massan. Ju mer man hämtar upp ur jorden, desto mindre blir det kvar, är den enkla slutsatsen.

Snart når vi kapacitetstoppen, "peak oil", varpå utvinningen långsamt planar ut med stora prisökningar som följd, spår en del experter, medan andra tar det mera trankilt och hävdar att det finns gott om olja kvar och att det
finns gott om tid att ändra kurs i energipolitiken.
Frågan är förstås extremt laddad med världspolitiska komplikationer. Oavsett när peak oil inträffar och oavsett om de flesta av jordens oljefyndigheter faktiskt är upptäckta eller ej, har de växande ekonomierna och välståndsutvecklingen i framför allt Kina och Indien gjort att trycket på oljan ökat. Makten över oljetillgångarna är avgörande.
USA med en konsumtion som utgör en fjärdedel av världens olja dominerar i oljespelet och benägenheten i Washington att reflektera över alternativa vägar har hittills inte varit stor. Dock har under hösten den svenske fysikprofessorn Kjell Aleklett från Uppsala framträtt ett par gånger i Washington. Aleklett är den som i Sverige varnat för att oljan sinar snabbare än vad man hittills ansett. Senast framträdde han den 7 december inför representanthuset och utfrågades då om sin forskning om världens oljetillgångar. Samma dag arrangerade Folk och försvar tillsammans med folkpartiet ett seminarium kring de säkerhetspolitiska problemen kring världens energiförsörjning. Skillnaderna i synen på olja skilde sig inte särskilt mycket åt. Visst anser Preemchefen Michael G:son Löw att oljan kommer att räcka mycket längre än exempelvis Aleklett gör, men ingen på seminariet bortsåg från problemen med den framtida energiförsörjningen.

Det ytterligt oljeberoende Sverige måste forma strategier för minskad oljeförsörjning. Regeringspolitiken utgår från att Sverige ska vara oberoende av olja 2020. Ingenting i dagens energipolitik visar dock på att det finns en sådan beredskap.
I samband med oljeseminariet presenterade folkpartiet en rapport om vad som händer när oljan tar slut. Rapporten verkar något brådstörtat hopkommen och har egentligen inte något konkret förslag till hur Sverige ska agera för egen del. Däremot vill partiet att en internationell överenskommelse om tiden efter oljeeran ska utformas, på samma sätt som skedde med Kyotoprotokollet för utsläppen av växthusgaser.

I själva verket är det ointressant vilken sida som har "rätt". Oljan kommer om inte ta slut så i alla fall bli mycket dyr, varför en ansvarsfull hållning är att hitta en väg till något annat energislag. Om inte annat kräver säkerhetspolitiska överväganden att Sverige gör sig så oberoende av det storpolitiska oljespelet som det går.
En ny energistrategi bör framför allt se till att forskningen om ersättning för oljan intensifieras. Det är med förlov sagt ganska stillsamt på den fronten. För att sedan möta en eventuell snar minskning av oljetillförseln bör en priorioteringsdiskussion föras. Till vad ska oljan användas? En utveckling på drivmedelsområdet sker ju, men det är än så länge svårt att se att biomassan helt skulle kunna ersätta bensinen för vägtransporter. Däremot borde en större andel av transporterna kunna ske på järnväg och till sjöss. Oljan kommer alltså att behövas för transporter ett tag till.
Den petrokemiska industrin behöver förstås oljan, men däremot borde det vara möjligt att fortsätta nedtrappningen av oljeförbrukningen för uppvärmningsändamål. Att elda upp oljan är inte särskilt väl­betänkt.
Läs mer om