Att växa som människa
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den humanistiska människosynen är i grunden optimistisk. Den utgår från att människan kan förkovra sig och utveckla sina talanger. Denna idétradition, med rötter i antiken, hävdar att människan mår bra av att utveckla både sitt förstånd och sitt känsloliv. Det är en tradition som det finns all anledning att slå vakt om, särskilt i dag då den attackeras både från höger och vänster i politiken.
Från höger gör man gärna gällande att det kommersiella utbudet av förströelse är fullt tillräckligt, bra kultur är vad som säljer. Från vänster hävdas det ofta att kultur endast är ett uttryck för status, ett medel att stänga ute vissa samhällsgrupper. Det som dessa bägge synsätt har gemensamt är att de relativiserar kulturen och reducerar den till uttryck för makt, pengar och underhållning.
VISST BÖR EFTERFRÅGAN spela en viss roll för kulturutbudet men kultur kan inte helt reduceras till konsumtion. Det vore att förneka kulturens egenvärde, att det finns värden som kan berika alla människors liv och som är värda att sprida och kämpa för. Att vissa människor känner sig främmande inför en del kulturuttryck är inte heller det ett skäl att förkasta kulturell verksamhet. Man bör i stället verka för att fler grupper får ta del av och bidra till att utveckla kulturen.
Om man erkänner kulturens egenvärde finns det anledning att försvara det offentliga kulturstödet. Kulturutgifternas andel av budgeten uppgick år 2002 till 1,2 procent för staten, 1,3 procent för landstingen och 2,6 procent för kommunerna. I dessa siffror ingår även kostnaderna för biblioteken. Trots att kulturen tar en mycket ringa del av resurserna i anspråk hamnar den lätt i strykklass när den ställs mot mer basala behov som sjukvård och infrastruktur.
ETT SAMHÄLLE kan dock inte lägga alla resurser på materiella behov hur viktiga dessa än är. Det måste finnas ett utrymme även för de andliga värdena, för att förgylla tillvaron och göra den mer meningsfull. Även de mest fattiga samhällen ger kulturen ett utrymme, ofta i högre grad än vi själva.
Kulturkonsumtionen är i dag mycket ojämnt fördelad mellan olika sociala grupper. Tjänstemän och akademiker besöker mycket oftare museer, teatrar och bibliotek än arbetare, ett mönster som går igen hos deras barn. För att bryta denna ojämlikhet är det viktigt att barn och ungdomar som inte är vana att möta kulturella uttryck får göra det redan i skolan.
Skolan är en utmärkt plats för att väcka barns nyfikenhet på och intresse för kultur. Det borde vara naturligt att skådespelare, konstnärer och andra kulturutövare bjuds in för att möta barnen. I skolan kan lärande och kultur lätt integreras, eftersom bägge syftar till att utveckla mänskliga färdigheter.