Till val gick Abbott bland annat på att ”stoppa båtarna”. Det han då syftade på var den växande skaran asylsökande som tar sig till Australien sjövägen – människor som han menade att skulle motas tillbaka till internationellt vatten. Koalitionens utspel i flyktingfrågan har fortsatt efter valsegern, och nu växer protesterna.
Antalet asylsökande i Australien har ökat från omkring 5 000 år 2003 till omkring 14 000 år 2012. Andelen av dessa som anländer med båt har därtill stadigt vuxit. Orsaken till uppgången är tilltagande osäkerhet i omvärlden, och i huvudsak kommer båtflyktingarna från länder som Afghanistan, Iran, Sri Lanka och Pakistan.
Som brukligt i västvärlden står politiska opportunister redo att spela på människors oro och fördomar, när flyktingströmmarna tilltar. Statistik från FN:s flyktingorgan, UNHCR, visar att USA 2012 mottog 17 procent av de samlade asylansökningarna i världen. Tyskland mottog 13 procent och Sverige 9 procent.För Australien, med mer än dubbelt så stor befolkning som Sverige, landade andelen blott på 3 procent. Samtidigt har dock antagonismen mot människor i behov av skydd vuxit, med den konservativa koalitionen vid makten.
Scott Morrisson – immigrations- och gränsskyddsminister i den nya regeringen – har infört termen ”illegalt anländande sjövägen” för att beskriva flyktingarna. En term som numera används i officiella sammanhang.
Mot denna etikett vände sig i dagarna 138 organisationer, genom ett brev till premiärminister Abbott, som brittiska The Guardian rapporterade om i onsdags. Mångfalden bland undertecknarna är stor, och består av allt från idébaserade- till juridiska- och trosbaserade organisationer. I brevet uttrycks oro för de hårdare tongångarna, samt de konsekvenser som dessa kan få, och man påminner även om att det ”inte är otillåtet att söka asyl, enligt australiensisk lag och internationell rätt”.
Den australiensiska oviljan att ta sitt skyddsansvar känns igen från Europa. De lagliga vägarna in i EU förblir stängda, och Dublinförordningens bestämmelser om att asyl ska prövas i det första land som en flyende person anländer till ger kustländerna beröringsskräck med flyktingbåtar. Många är också de EU-stater som tar emot pinsamt låga andelar kvotflyktingar.
Frågan är hur många ”Lampedusa-tragedier” det ska krävas innan västvärlden inser att gemensamma ansträngningar behövs.