Även männen måste bry sig
Antalet anmälda våldtäkter ökar i Uppsala län. Under det första halvåret i år anmäldes 48 fall och det är den högsta siffran på tio år. Om den höga siffran verkligen avspeglar verkligheten är en annan sak. Det är inte säkert attantalet våldtäkter verkligen ökar. Det kan också vara så att fler kvinnor tagit mod till sig och gjort en polisanmälan.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I den svenska kriminaldebatten låg under lång tid fokus på brottsutövarna. Berättigade krav på att också kriminellt belastade personer skulle behandlas med förståelse och få hjälp att bli kvitt sitt brottsliga beteende var länge en huvudsak. Många gånger ignorerades offren.
På sätt och vis fortsätter den trenden i dag i debatten om sexbrott. Förövarens beteende diskuteras och försök till att förklara och ursäkta våldsbeteendet görs än i dag i domstolarna. Skulden läggs på offret, som får förklara sig och redogöra för sitt val av klädsel, sitt beteende eller varför hon befann sig på den aktuella platsen.
Detta bidrar till att också offren tar på sig skulden för det inträffade, vilket i sin tur många gånger leder till att kvinnor avstår från att göra anmälningar. Det upplevs som alltför kränkande att tvingas redogöra för sina förehavanden. Det visar bland
annat reportaget i gårdagens UNT där en ung kvinna tog på sig hela skulden för att en man som gav henne skjuts också våldförde sig på henne. Men även här sker en långsam tillnyktring — eller i varje fall har något mer sans och måtta fått styra diskussionen.
Att göra korrekta bedömningar av sexövergrepp är dock många gånger svårt för såväl polis som domstolar. Brottsförebyggande rådet visar i en rapport från i våras att många kvinnor som anmält övergrepp var berusade vid tillfället.
I de fall övergreppen inträffat i anslutning till fester eller krogbesök var offren i åtta fall av tio alkoholpåverkade. Rapporten visar också att nästan en tredjedel av offren var yngre än 18 år. Att situationer kan uppstå där det är oklart vad parterna egentligen ville är inte svårt att förstå.
Den stora andelen sexbrott sker inte utomhus i mörka parker, utan mellan parter som antingen är gifta eller samboende eller har en nära relation. En faktor som försvårar bedömningen är också att sexövergrepp sällan sker i vittnens närvaro.
Nu är dock inte ett anmält övergrepps förhistoria det viktiga i sammanhanget utan det faktum att förövaren skadat eller kränkt den kvinna som anmält brottet. Ofta kan ju skador konstateras på kvinnan. Det stora problemet blir då att bevisa vem som är förövaren.
Debatten borde fokusera mera på hur man ska få de män som utövar våld mot kvinnor att upphöra med det.
Den mansrörelse som uppstått på många orter i landet, särskilt där uppmärksammade sexbrott inträffat, med manliga nätverk är en bra början. De utgör en välgörande kontrast mot den populistiska syn på män "som djur" som hörs inte minst hos förment radikalfeministiska rörelser.
I Uppsala finns också en särskild mottagning för män som har svårt att tygla sin våldsbenägenhet och det är en verksamhet som också väckt jämställdhetsminister Jens Orbacks intresse. Kanske blir den modell för övriga landet.
Jämställdhetsministerns tanke att män som dömts för övergrepp och våld mot kvinnor ska få vård är bra. Det har nämligen visat sig att män som får terapeutisk behandling blir mindre benägna att utöva våld.
Här behövs dock en tydlig ominriktning i hela samhällsklimatet. Den kränkande syn på kvinnor som fortfarande frodas i många manliga miljöer måste förändras så att kommande generationer av män möter kvinnor med respekt i stället för med förakt.
Det skulle även män tjäna på.