lång kedja av förföljelser, krig och sanktioner. När USA:s styrkor tågade in
i Irak år 2003, välkomnades de av min släkt som befirare. "Vi använde de få
engelska ord vi lärt oss i skolan och bjöd de amerikanska soldaterna på
hemlagad irakisk mat, frukter och söt te. Soldaterna kände sig trygga med
oss, åt med stor aptit och frågade vad saker och ting hette på arabiska",
berättar mina släktingar i Bagdad. När tidigare förbjudna
kommunikationsmedel kom till Bagdads marknader skyndade de sig att skaffa
mobil, surfa för första gången på nätet, ta del av den växande skaran av
irakiska dagstidningar och efter decennier av isolering känna sig vara en
del av världen som finns utanför Irak.
Idag fyra år senare har flertalet irakiers värld vidgats och inskränkts på
många sätt.
För vissa irakier har USA:s invasion skapat förutsättningar att förverkliga
personliga ambitioner och aktivt ta del i uppbyggnaden av en ny Irak. Aamer
al-Gureify, en ung shiamuslim från staden Najaf i södra Irak, drömde för
fyra år sedan att arbeta med människorättsorganisationer, medveten om de
groteska brott Saddams regim hade begått. Idag när jag träffar honom är
Aamer generalsekreterare för Observer Human Rights Center, en av staten
oberoende organisation som arbetar med att bevaka brott mot mänskliga
rättigheter i irakiska fängelseroch häkten.
För andra har USA:s invasion inneburit både befrielse, tortyr, ockupation
och motstånd. Ali Bapir, ledaren för en av de största sunnimuslimska
partierna i norra Irak, Jama'a al-Islamiya, greps av USA:s styrkor efter
Saddams fall misstänkt för att ha samröre med al-Qaida. Han sattes under
arrest i 22 månader, där han blev torterat, berättar han för mig. Sedan han
blev fri har den nya poltiska öppenheten i Irak gjort det möjligt för hans
parti att delta i Iraks första demokratiska genomförda val, ta platser i den
kurdiska regionens riksdag, starta flera tv-kanaler, publicera böcker och
veckotidskrifter och Ali Bapir har idag ambitionen att genom islams lära
förena alla kurder och muslimer bakom sig. "År 2003 sammanföll USA:s
intressen med vår. Jag tackar därför USA för att ha befriat oss från Saddam.
Men USA kom inte bara för att befria oss. Idag är USA ockupant och alla folk
har rätt att göra motstånd mot ockupation ", berättar han.
Men för många "vanliga" irakier har världen inskränkts på många sätt. Många
ungdomar längtar ibland till Saddams tid. "Vi kunde vara ute och festa till
gryningen. Det var så säkert. Idag kan ingen garantera något", säger de.
Mohsen som är gymnasielärare i ämnet biologi i Bagdad, tjänade under Saddams
tid mindre än tio amerikanska dollar i månaden. Idag tjänar han 200 dollar.
"Men vad ska jag pengarna till när jag inte kan somna fridfull en natt?",
frågar han mig. "Eleverna hotar oss lärare. De säger att de tillhör
militanta partier och dödar oss om vi ger de dålig betyg. Polisen kan inte
skydda ens sig själv, så det är ingen ide att anmälla sådana hot och från
utbildningsministeriet har man sagt till oss att vi får klara oss själva."
Våldet mellan shia och sunni har gjort att många drömmer att emigrera,
speciellt till Sverige. Alaa är en av dem. Han är shiamuslim och hans fru
sunni. På grund av det sekteristiska våldet har hans fru haft svårt att
träffa sina sunnitiska släktingar."Hennes släkt vågar inte komma över till
våra shiitiska områden och jag inte till deras sunnitiska område. Jag kör
min fru genom shiaområden till en neutral zon, där både shia och sunni bor,
och en av hennes sunnitiska släktingar tar över därifrån och kör henne till
sunnitiska områden medan jag återvänder", berättar han.
Ingen av mina släktingar hade kunnat föreställa sig att Irak skulle se ut
som det gör fyra år efter Saddams fall. Men frågan är: vem kunde göra det?
USA:s krig kan inte rättfärdigas hur länge som helst genom att jämföra
dagens situation med Saddams brutala diktatoriska styre, erkänner även de
mest USA vänliga irakierna jag möter. Men även de mest pesemistiska
irakierna jag träffar i Bagdad, tror att Irak fortfarande kan räddas och
kommer på fötterna igen, ett intryck som sällan hörs i mediernas ständiga
våldsbevakningen. Det finns faktisk en vardag bortom vålet. Den är inte
vitt, den är inte svart, utan vad den är: Hård, mjuk och aggressiv och
kärleksfull.
Salam Karam
Frilansjournalist och fristående
kolumnist i UNT
Frilansjournalist och fristående
kolumnist i UNT