Tillsammans med Researchgruppen har Expressen lyckats identifiera 406 av de 1 500 mest aktiva personerna på nätsidorna Avpixlat, Fria tider och Exponerat. De pseudonymer som har registrerats på sidorna knöts till användarnas mejladresser, varpå dessa samkördes med olika register.
Vips så hade verkligheten hunnit i kapp en hop näthatare.
Bland dessa finns exempelvis SD-politikern Marie Stensby, suppleant i partistyrelsen, som önskar livet ur flyktingbarn, under namnet ”folkkultur”. Stensby avgick under gårdagen. Här finns även SD:aren Anders Brandell som skriver ”Har du HIV, stanna i Afrika och dö”, med adress till afrikanska flyktingar. Den lokala stjärnan Mikael Rahm, ordförande för SD i Östhammar, ryms också med. Han har kallat islam för ”en sjuk sekt”, men skyller på att någon annan skrivit inläggen. Från hans mailkonto.
Listan är lång, men ovanstående räcker gott som illustration. Det handlar, kort sagt, om en flod av opolerat hat och renodlad rasism.
Rasistiska näthatare är ett gissel. Eftersom de saknar övriga kanaler för att uttrycka sin vrede, och sin skeva verklighetsbild, är de maniskt överaktiva i onlinemiljö. Där hotar, hatar och förolämpar de. De sprider myter, bekräftar varandra och förlöjligar meningsmotståndare. De hänger selektivt ut kriminella med utländsk bakgrund.
I skydd av anonymitetens mörker sker allt detta i ruset av någon sorts kaxigt övermod. Men hur ser då dessa hårdingar ut om ljuset plötsligt tänds?
Ja, framför oss står då typiskt en inte längre så kaxig medelålders man och ursäktar sig. Av de 406 personer som Expressen har lyckats röja identiteten på är 80 procent män, och medelåldern bland dessa är 49.
Att så många SD-politiker också ingår i hatpatrullerna visar med all önskvärd tydlighet vilken chimär den officiella acceptansen för partiets ”nolltolerans-linje” är. Hur denna inte är något annat än en dimridå – en ytlig anpassning av vokabulär, jargong och beteende – för att kunna lyfta hatet in i det politiska finrummet.
Men SD – politikens Ryanair – har tidigare inte missgynnats av negativa skriverier. På partinivå lär det inte ska bli annorlunda nu, men på personnivå har många sannolikt skjutit sitt sista skott i foten.
En av de största farorna med den uppskruvade hatretoriken på nätet är risken för att den ska trigga faktiska våldshandlingar hos någon av diskussiondeltagarna. En fullt berättigad fråga till näthatarna är därför: Vill ni verkligen bidra till det?
Därtill kan ni även fundera på om det känns bra att ha ”avpixlats” som hatiska, fobiska och mytbildande människor.