Häromdagen bekräftadesatt den högste ledaren Kim Jong Uns närmaste man, hans egen farbror Jang Song Thaek avsatts och avrättats. En större utrensningsvåg pågår uppenbarligen. Två av Jangs medarbetare avrättades i november och två släktingar som varit ambassadörer har kallats hem till ett ovisst öde. Två vice premiärministrar har enligt rykten flytt till Kina.
Koreakännare pekar på paralleller med utrensningarna när Kims företrädare Kim Jong Il etablerade sig vid makten. I stater utan mekanismer för maktväxling eller normalt meningsutbyte och där regimen vilar på en myt om ofelbara ledare är utrensningar av detta slag i princip ofrånkomliga. Men det hindrar inte att det kan finnas realpolitiska förklaringar till det som kan te sig obegripligt för omvärlden.
I detta fall tycks realpolitiken handla om Nordkoreas förhållande till Kina. Kina föredrar att regimen i Pyongyang sitter kvar framför den ovisshet som skulle uppstå om den kollapsade.
Jang var under många år den viktigaste sambandspersonen med Kina. Detta gav honom säkerligen en maktposition, som upplevdes som ett hot av andra grupper inom Nordkoreas elit. Även om beroendet av Kina inte kan upphävas så vill säkerligen gruppen kring Kim Jong Un att dess kontroll på hemmaplan förblir ohotad.
Regimens hotelser mot omvärlden tjänar sannolikt samma syfte – att markera var makten ligger och att fullgöra en ritual som i enlighet med regimens paranoida världsbild är nödvändig för att ge en ny ledare legitimitet. Det finns därför skäl att anta att ytterligare utrensningar, i toppen eller längre ned, följer och kanske också att nya hotelser mot omvärlden aktualieras.
Regimen i Nordkorea må te sig bisarr. Men den ekonomiska katastrof som det styrande kommunistpartiet presiderar över är nog så verklig. Detsamma gäller ledarnas osäkerhet och desperata metoder för att säkra sin ställning. Därför angår denna diktatur också resten av världen.