Det har inte ens gått en vecka sedan nye S-ledaren Håkan Juholt väckte liv i en vänsterretorik med klang från 1970-talet, vilket säkert gav hopp till delar av arbetarrörelsen. Men när han och den ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich gör sin programförklaring på DN Debatt (31/3) låter de nästan som Anders Borg (M) och Jan Björklund (FP).
Det är inte förvånande att den nya S-ledningen prioriterar jobben. Valet 2006 handlade om jobben, liksom valet 2010. Det kommer också valet 2014 att göra. Den som kan presentera en sammanhållen och trovärdig jobbpolitik har god chanser att få väljarnas förtroende att regera landet fram till 2018.
Här finns det brister i regeringens politik. De stora ekonomiska reformerna ligger flera år tillbaka i tiden och det vimlar inte av idéer om hur man ska komma vidare. Men det gör det inte heller hos Juholt och Waidelich. Nystarten i socialdemokratin tycks gå ut på lägre a-kasseavgift, mer arbetsmarknadsutbildning och välfärdsjobb som sysselsättning för långtidsarbetslösa.
Av den bullrige retorikern från S-kongressen återstår bara en skugga. I stället för att ”hålla paraplyet över den som står i regnet” skickar han en hundring i sänkt a-kasseavgift. Den blommande offentliga sektorn, med högre lön och pension, har bytts ut mot ”konkurrenskraftiga villkor för näringslivets tillväxt”. Vikten av att ”utveckla basindustrin” har blivit till att ”hela tjänstesektorns potential måste tillvaratas”.
Avsnittet om skolan skulle Jan Björklund lika gärna ha kunnat skriva. Vi ska ”konkurrera med kunskap”, ”läraryrkets status behöver stärkas” och ”kvaliteten inom hela utbildningssystemet måste stå i fokus”. Kongresstalet handlade mer om olika sorters skolor och om att avarter skulle stoppas, vilket tolkades som en begränsning av friskolorna och deras förutsättningar.
Det var nödvändigt för Juholt att nu visa att han kan vara pragmatisk och hitta politiska lösningar som är ekonomiskt ansvarsfulla. Budgetreglerna med utgiftstak och överskottsmål ligger fast och därmed kan också stora delar av kongresstalet läggas till handlingarna. Den eventuella besvikelsen över detta får hanteras internt i partiet.
Men det är också nödvändigt för Juholt att distansera sig från Göran Persson, Mona Sahlin och de två raka valförlusterna och av detta märks ingenting i programförklaringen. Juholt lägger sig nära regeringen och mycket nära den politik som Sahlin ville föra innan Vänsterpartiet kom in i bilden. Att marknadsföra en kopia av en kopia av jobblinjens original kommer att bli svårt för Socialdemokraterna.
Det kommer mer, lovar Juholt, och hänvisar till partiets översyn av skattesystemet. Men han har redan backat från pensionsöversyn och ”påregleringar” (efter avregleringar) talar han inte heller längre om. Det vore synd om han skulle backa in i total anonymitet. Det tycker nog fler än de hängivna kongressdeltagarna.