Bäddat för kompromiss
Folkpartiets landsmöte i Göteborg blev inte den uppvisning i split och splittring som enligt en ytlig massmedielogik borde ha blivit följden av några stötande ställningstaganden i förslagen till integrations- och rättspolitiska program.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men ett år före ett val, där valkampanjen redan rasar och socialdemokraterna utmanas i en stämning av "nu eller aldrig", är det av lätt insedda skäl inte rätta tiden för interna ideologiska
strider. Då sluts i stället leden. Så ock i Göteborg. Det handlade mycket mer om att cementera tidigare ställningstaganden än om att bryta ny väg.
Intrycket av tre dagars intensiva debatter är att den mer kärva, "kravmärkta" politiska inriktning som folkpartiet sedan några år står bakom på det hela taget är väl förankrad i partiet. Samtidigt är det tydligt att det finns en olust bland många folkpartister över att partiets nya image överskuggar det socialliberala ideologiska arvet — vilket öppnar för angrepp från politiska motståndare. Det torde vara förklaringen till den stora skärpa med vilken många talare tog avstånd från moderaternas förslag om sänkta ersättningar i socialförsäkringarna till 65 procent, samtidigt som de betygade sitt stöd för alliansen i övrigt.
Gräsrötternas kompromisslöshet i frågan var närmast absolut. Lars Leijonborg och övriga i partiledningen avstod visligen från liknande låsningar. Redan i inledningstalet försäkrade Leijonborg att partiet är berett att "gå många mil" för att hitta kompromisser och detsamma underströk han i lördagskvällens allmänpolitiska debatt, där han vände sig mot ultimativa formuleringar och vädjade om fördragsamhet från partimedlemmarna med de svårsmälta kompromisser som kan komma att bli ofrånkomliga när alla förhandlingsmöjligheter uttömts.
På landsmötets sista dag presenterade Lars Leijonborg i går ett svar på det offentliga utspel om socialförsäkringarna som Fredrik Reinfeldt för ett par veckor sedan presenterade i sitt sommartal i Vaxholm. Utgångspunkten, som ingalunda är ny, är att prioriteringen måste vara att göra slut på fusk med och överutnyttjande av sjukförsäkringen innan man ger sig på ersättningsnivåerna. I dag har vi i genomsnitt 42,5 sjukdagar per år. Försäkringskassans mål är att sänka detta ohälsotal till 37. Det skulle ge 25 miljoner färre sjukdagar och spara 16 miljarder kronor i sjukförsäkringen.
Folkpartiet föreslår en rad åtgärder i det syftet — och en "kontrollstation" år 2008. Om målet då inte nåtts skall frågan om ersättningsnivåerna kunna tas upp. Det är ett intressant förslag i denna pikanta offentliga förhandling, som borde kunna övervägas i konstruktiv anda. Det är trots allt ingen fördel, milt uttryckt, att gå till val på sänkta ersättningsnivåer.