Både EU och WTO slåss om jordbruket
Både EU och den internationella frihandelsorganisationen WTO ägnade sig förra veckan åt hårda förhandlingar om jordbruket. Båda organisationerna lyckades till slut enas. Men reformerna blev relativt små.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Och i WTO, där EU utpekades som den stora busen, blev resultatet att exportstödet till jordbruket ska fasas ut till 2013. USA ska fasa ut sitt exportstöd till bomullsodlarna. Fast det var visst lite oklart hur den amerikanska kongressen skulle se på den saken.
Men varför är det alltid jordbruket som står i centrum när det blir tal om friare handel och avskaffande av olika sorters stöd? När det gäller andra varor har både EU och WTO mycket lättare att komma överens, även när det kan bli fråga om att lägga ned hela branscher. I Sverige har marknaden lagt ned både varvsindustri och textilindustri utan att det blev revolution.
Men jordbruket har en särskild plats i våra hjärtan, för att inte tala om den franske presidenten Jacques Chiracs hjärta. Det beror inte på att bönderna skulle utgöra någon särskilt stor del av väljarkåren i EU — utom i Polen — eller
i USA. Men många väljare känner uppenbarligen alldeles särskilt varmt för jordbruket.
I Sverige har vi lagt ned massor av små jordbruk. Egentligen är ju bara en liten del av landet särskilt lämplig för jordbruk. Men vi vill ju ha svenskt kött och inhemska produkter. Och landskapet måste hållas öppet! Så visst slåss Göran Persson i EU för
svenska intressen också i jordbrukspolitiken.
Och så är det i alla länder. En riktig fransman kan inte drömma om att äta något annat än fransk ost gjord på fransk mjölk, eller riktig fransk biff. En tysk vill ha tysk biff och så fortsätter det Europa runt. Jacques Chirac slåss som ett lejon för det jättestora bidrag som EU ger till det franska jordbruket. Hur skulle Frankrike se ut utan sina småjordbruk, undrar turistcheferna upprört.
USA:s jordbruksstöd är inte riktigt lika kritiserat, men landet skickar sina överskott som bistånd till utvecklingsländer och skadar därigenom deras jordbruk. USA:s bomullsodling är mycket kraftigt subventionerad. Utan stöd kommer den sannolikt att nästan helt försvinna. Och hur skulle det se ut i den amerikanska södern, där bomullsfält och bomullsplockning är en del av kulturen? Tänk på alla sånger! Men nu ska bomullsodlarna i Väst-afrika ändå tydligen få en chans. Kanske.
Problemet för de argsinta försvararna av EU:s jordbruksstöd är att de mesta pengarna går till de största jordbruken. Inte mind-re än 80 procent av stödet går till de 20 procenten stora jordbruk. Men den beslutade omläggningen, som går ut på att betala för arealer i ställer för produkter, innebär en klar förbättring. När den omläggningen är klar anses unionens jordbrukspolitik bara till en liten del snedvrida handeln.
EU:s jordbrukspolitik uppfanns i skuggan av andra världskriget, då man framför allt ville förhindra brist på mat. Sedan dess är problemet de stora överskotten, som dumpas på världsmarknaden. Också importhinder av olika slag stoppar mindre utvecklade länder från att sälja sina jordbruksvaror på den stora och rika europeiska marknaden.
I längden måste EU:s jordbrukspolitik göras om. Om inte annat så kommer de kommande svåra förhandlingarna i WTO att kräva det. I EU skjuter man upp de svåraste problemen med budgeten till 2008—09, och i WTO återstår preciseringar som
fortfarande kan leda till att förhandlingarna misslyckas.
För utvecklingsländerna står mycket på spel. I nästa förhandlingsomgång kommer de rika länderna att kräva motprestationer i form av avvecklade tullar och öppna marknader. Konstigt nog har frihandeln fiender överallt. Mycket återstår innan EU fått en försvarbar jordbrukspolitik och WTO nått sitt mål om fri handel på hela jorden.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist