Att Sveriges minsta högskola numera är en del av Sveriges äldsta universitet är en fördel för Gotland och de studenter som bedriver studier där. Arton institutioner i Uppsala kommer att ha verksamhet förlagd till Gotland och man ska också kunna ha gemensamma videoföreläsningar. Den kritiska massan, det vill säga den intellektuella miljö där teser, åsikter, tolkningar och rön bryts mot varandra, under seminarier, fikapauser och pubrundor, blir avsevärt tyngre med 40 000 studenter än med färre än 1 000.
Men också den andra parten i förbindelsen, Uppsala universitet, och i förlängningen hela Uppsala, har vinster att hämta. Humanioran, som under de senaste åren kommit att behandlas alltmer styvmoderligt i förhållande till de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska disciplinerna, kan få sin ställning stärkt, eftersom just de humanistiska ämnena dominerar utbudet på Gotland. Ett universitet gör bara genom namnet anspråk på att omfatta ”allt”, att vara universellt och ska därför också stå upp för de humanistiska värdena. På det sättet ökar attraktionen och fördelarna gentemot andra lärosäten.
Högskolereformerna från de sista decennierna av förra seklet innebar att resurserna till högre utbildning och forskning på ett olyckligt sätt splittrades upp på alltför många enheter, enheter som inte alltid förmår hålla en tillräckligt hög akademisk nivå. Däremot innebar många gånger de mindre högskolorna en vitalisering av de städer och regioner som de byggdes upp i och utbytet mellan högskolorna och det lokala näringslivet och civilsamhället har blivit förhållandevis stort.
Kanske har Uppsala universitet, Uppsala kommun och län någonting att lära sig här av Gotland och andra landsändar med mindre högskolor.
En vetenskapligt högkvalitativ verksamhet behöver inte nödvändigtvis betyda att man inte samtidigt kan ha nyttiga och fruktbara kontakter med det omgivande samhället.
Det politiska livet i framför allt Uppsala kommun är förvånansvärt fritt från inspel från den forskning som bedrivs vid de två universitet som finns i kommunen. Vore Uppsalapolitikerna verkligen intresserade av att med få den kommunala verksamheten i exempelvis skolan, äldrevården och barnomsorgen mera skärskådad av forskningen finns ju rika möjligheter. Det är en gåta att så inte sker oftare.