Bakåt i Ryssland
Ryssland efter dumavalen är fortfarande formellt sett en demokrati. Men det normala spelet mellan regering och opposition saknas och antalet genuina demokrater i den nyvalda duman blir obetydligt.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Överlägset störst är partiet Ett enat Ryssland, som skapats enbart för att förse presidenten med en pålitlig stödgrupp i duman. Partiet innehåller byråkrater och maktspelare av alla slag men saknar program och idéer. Det har inte ens ställt upp i några tv-debatter — det behövs inte eftersom statstelevisionens inslag om valet nästan enbart innehållit mer eller mindre öppen reklam för Ett enat Ryssland medan övriga partier förtigits eller förtalats.
Tredje parti är Vladimir Zjirinovksijs s k liberaldemokrater, LDPR — ett parti som med normalt språkbruk är populistiskt, kanske facistiskt och tveklöst antisemitiskt. LDPR drar som alltid till sig protestväljare och lär precis som tidigare ställa upp för Putin i utbyte mot smörjning av lämpligt slag.
Ett annat inslag är det "vänsternationalistiska" Fosterlandet — ett parti som uppenbarligen skapats av Kreml i syfte att dra röster från kommunisterna, något som också lyckats väl eftersom kommunistpartiet backat från 23 procent till dryga tolv.
De två demokratiska partierna, socialliberala Jabloko och det mer "högerliberala" SPS, kom under femprocentsspärren. Däremot vinner de i några av de enmansvalkretsar där hälften av dumans mandat tillsätts, men antalet övertygade demokrater i duman blir under alla omständigheter mycket litet.
En viktig förklaring till valutgången är givetvis att president Putin är populär. Under hans tid har Ryssland åter fått ekonomisk tillväxt och den oreda som präglade rysk politik under Jeltsinåren har upphört. Årets val är en sorts systemskifte, genom att det är första gången sedan kommunismens fall som som den sittande regeringens anhängare vunnit.
En annan förklaring till utgången är det låga valdeltagandet. Det finns fler demokrater i Ryssland än de ca åtta procent som röstat på Jabloko och SPS men många har avstått från att rösta — och har i en del fall uppenbarligen hindrats. Den politiska apati som ersatt 90-talets intensiva uppgörelse med det förgångna har hjälpt byråkratin i Kreml att återta förlorade positioner.
Det betyder dock inte att Ryssland åter blir en politisk monolit av sovjetisk typ. Putins stödparti saknar ideologisk drivkraft och innehåller olika falanger som kommer att bedriva en intensiv maktkamp i korridorerna. Partiet håller samman så länge som ekonomin utvecklas och Putin förefaller ha läget under kontroll.
Men i kretsen kring presidenten finns krafter som säkerligen skulle vilja avskaffa åtskilliga av de friheter som medborgarna tillkämpade sig 1991. Skulle Putin göra deras sak till sin så är det i dag bara omvärlden som kan fungera som en motvikt mot hans egen näst intill absoluta maktställning.