Sverige har genom historien varit både ett invandrings- och ett utvandringsland. Men när invandringen tog fart årtiondena efter andra världskriget, hade det gått lång tid sedan tidigare invandringsperioder. Nationalstaten Sverige var då, med vissa undantag, ett etniskt homogent land.
Kanske är det för att vi lever kvar i den bilden, av Sverige som ett land befolkat av rågblonda kalufser och blåa ögonpar, som det i den svenska debatten fortfarande görs ett så stort nummer av invånarnas etnicitet – eller annan grupptillhörighet för den delen.
Det är en fixering som ofta motiveras med att det handlar om att förklara och förstå. Men att reducera människor från individer till medlemmar av ett kollektiv är snarare att stjälpa än att hjälpa.
Ett reportage ur Svenska Dagbladet är ett belysande exempel. I gårdagens tidning ägnas ett uppslag åt skillnaderna i betygsnivå på grundskolan mellan olika invandrargrupper. Artikelförfattarna har tagit avstamp i Skolverkets statistik där det görs jämförelser mellan elever med svensk respektive utländsk bakgrund. I ett slag reduceras eleverna till blott representanter för olika folkgrupper.
Dessutom ges lätt en bild av att härkomst eller kulturell bakgrund skulle vara avgörande för möjligheterna att lyckas i skolan. Som det skulle vara fallet. Saker som föräldrarnas utbildningsnivå, familjesituationen och en sådan sak som hur många år man faktiskt varit i Sverige är det avgörande. Kombinationen av dessa påverkar förutsättningarna, sedan är det varje elevs vilja och ambition som avgör slutresultatet.
Lite senare i artikeln konstateras också mycket riktigt att det är stor skillnad i betygsnivå hos till exempel de somaliska barn som kom till Sverige redan innan de började skolan och de som kom hit i senare ålder. Det slås också fast att ”forskning visar att avgörande för hur elever lyckas i skolan är föräldrarnas utbildningsnivå och ställning på arbetsmarknaden. Det sambandet är viktigare än nationell bakgrund.”
Men om så nu är fallet, varför är det så intressant, både för artikelförfattarna och Skolverket, att dela in betygsresultat efter etnicitet? Trots att Sverige inte längre kan beskrivas som ett etniskt homogent land, trots att vi lever i ett invandringsland där människor med vitt skilda bakgrunder samsas om utrymmet, fortsätter man att göra en stor sak av etnicitet.
Det är ett sätt att betrakta omvärlden som inte stämmer med verkligheten. Och konsekvenserna blir därefter. Att avsikterna är goda, gör inte tillvägagångssättet bättre. Analysmodeller och politiska lösningar som sätter gruppen framför individen leder tveklöst till att människor hamnar i kläm.
Alla passar inte in i grupptänkarnas snäva modeller. Det är den unika mixen av erfarenheter som ger förutsättningarna och de enskilda ambitionerna som avgör resultatet.