Bakom stängda dörrar
Den som söker efter lediga tjänster på riksdagens hemsida hittar ett litet citat längst ner på sidan. "Vid tillsättning av statliga tjänster skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet." Det är hämtat ur Regeringsformen, dvs grundlagen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I Sverige finns i dag över 500 statliga chefsjobb — från generaldirektörer till ambassadörer — som inte går att söka. Enda sättet att få dem är att finnas i statsministerns telefonbok. Kanske ringer telefonen någon dag. Kanske gör den det inte.
Den som gör politisk karriär ökar sina chanser att bli uppringd. Helst ska karriären göras inom det Maktbärande Partiet, men ibland duger det även med någon annan partibok. I slutet av 90-talet kom en stor våg av centerutnämningar — en tydlig belöning för det goda samarbetsklimatet mellan dåvarande centerledaren Olof Johansson och Göran Persson.
Så har systemet sett ut länge, men ingen har renodlat det så hårt som sittande statsminister. Göran Persson engagerar sig i personfrågor långt ner i hierarkierna. Någon ska belönas, någon annan bestraffas, och en tredje behöver en reträttpost vid en regeringsombildning. Mönstret är tydligt för var och en som kastar en hastig blick på det politiska spelet.
Faktum är att den svenska utnämningsmakten rimmar illa med vår stolta tradition av öppenhet. Utnämningsprocessen är helt stängd för insyn. Vilket naturligtvis öppnar för 100 procent godtycke.
Det finns inget skäl att ändra systemet, säger förvaltningsminister Sven-Erik Österberg. Ingen regering vill göra sig av med utnämningsmakten, säger Göran Persson.
Dokument inifrån visar enkelt att detta är fel. I Storbritannien utannonseras statliga chefsjobb i riksmedierna. En oberoende kommission övervakar att rekryteringen sköts på ett korrekt, professionellt och rättvist sätt. Formellt är det regeringen som sköter utnämningen, men i praktiken är det en särskild urvalskommitté som intervjuar kandidater och lägger fram ett förslag.
Sven-Erik Österberg säger att den svenska offentlighetsprincipen ställer till problem, eftersom ansökningarna skulle bli offentliga. Men man behöver bara bege sig till Norge för att inse att en öppen rekryteringsprocess inte gör det svårt att få fram dugliga kandidater.
"Jag håller det inte för otroligt att jag kommer att titta lite närmare på det", säger Österberg när han konfronteras med det norska systemet. Det är inget annat än kvalificerat politiskt snömos. Några sekunder tidigare harhan ju sagt att det inte finns några skäl att ändra på det svenska systemet.
Men en sluten rekryteringsprocess öppnar för godtycke. Blotta misstanken om svågerpolitik skadar förtroendet för statsapparaten, och i Sverige har vi redan lämnat misstankestadiet. Socialdemokraterna kommer aldrig släppa ifrån sig utnämningsmakten så länge de huserar i Rosenbad.
Den borgerliga alliansen bör därför göra starka utfästelser att omedelbart efter en valseger införa en öppen och meritbaserad statlig rekryteringsprocess. Nuvarande system hör inte hemma i en modern demokrati.