försvarsbeslutet närmar sig. I går presenterade försvarsutskottet sitt utlåtande, om knappt två veckor fattar riksdagen beslutet.
Något mirakel i form av ökad klarsyn hade, som väntat, inte inträffat. Den enda överraskningen är att splittringen i regeringsunderlaget gör att vänsterpartiet kommer att lägga ner sina röster i huvudvoteringen. Det innebär att endast tre röster, 161-158, skiljer majoriteten bestående av socialdemokraterna och miljöpartiet från den borgerliga alliansen.
Det är en mycket liten majoritet, vilket gör att det faktiskt uppstår en viss marginal för överraskningar, genererade av slumpen.
Orsaken till att vänsterpartiet, kommunisternas parti, ställt sig vid sidan om majoriteten är inte någon hastigt påkommen klarsyn, utan bara en regionalpolitiskt motiverad reflex att rädda K 4 i Arvidsjaur.
Det kommande försvarsbeslutet är ohållbart i ekonomisk mening, eftersom det medför en ytterligare utarmning av försvaret. Den i och för sig rimliga omställningen från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar kräver förvisso att gamla system och strukturer avvecklas, och på den punkten är aktiviteten betydande.
Någon motsvarande uppbyggnad av något nytt är det däremot svårt att se. Från politiskt håll, särskilt inom partierna i majoritetskonstellationen, talas det visserligen mycket om höga ambitioner för försvarets internationella verksamhet. Miljöpartiet vill rent av fördubbla den.
Med kännedom om att internationella insatser är mycket dyrbara, eftersom de kräver både kvalificerad personal och materiel, är den uppenbara slutsatsen att höjda ambitioner måste åtföljas av ökade resurser - alldeles bortsett från att ett uppbyggnadsskede av en ny verksamhet också kräver ökade resurser.
I detta läge ökar den politiska majoriteten i stället takten i nerskärningarna i försvaret. Följden blir panikbromsning, anställningsstopp för de nya officerare som skulle behövas inte minst för den internationella verksamheten.
Försvaret förgubbas, i dubbel mening. Kvinnorna kastas ut, de officerare som nu är under utbildning får ingen anställning - och man kan lugnt utgå ifrån att nya "svarta hål" och nerskärningar väntar runt hörnet. Det är helt enkelt så att om man inte vill betala vad det kostar kommer man heller inte att klara av att genomföra de internationella åtagandena.
Försvarsbeslutet blir ett ekonomiskt haveri och en intellektuell katastrof.