Valet i Litauen i helgen följde ett mycket vanligt baltiskt mönster.
Inför nästan varje val i ett baltiskt land sedan självständigheten återupprättades 1991 uppstår det ett "stjärnparti". De utmärks av populära, för att inte säga populistiska, krav och av populära personer, i allmänhet obelastade - både av politisk erfarenhet och av ansvar för den dittills förda politiken.
Årets litauiska stjärnparti går under det förpliktigande namnet Arbetarpartiet. I spetsen för detta parti står den ryske mångmiljonären Viktor Uspaskich. Han lovar höjda pensioner, bättre hälsovård och kamp mot korruptionen - vilket är både befogade och populära krav. Mer klent är det med beskeden om hur detta goda mer exakt skall åstadkommas.
Arbetarpartiet blev, som väntat, störst - men kanske inte fullt så stort som en del opinionsmätningar inför valet indikerade. Det fullständiga valresultatet dröjer ett par veckor, tills den andra valomgången i de 66 enmansvalkretsar där ingen av kandidaterna nådde över hälften av rösterna blir klar. Det mesta talar ändå för att det blir en koalitionsregering - och alldeles uteslutet är det inte ens att den hittillsvarande regeringschefen, den mycket erfarne Algirdas Brazauskas, får fortsätta.
Om det blir med Arbetarpartiet som det brukar bli med "stjärnpartierna" i Baltikum kommer den politiska vardagen snabbt att nöta ner den initiala populariteten. Det luftiga programmet kommer knappast att överleva mötet med verkligheten, och de många nya politikerna får snabbt erfara att politiskt vardagsslit är svårare och otacksammare än att sprida kampanjlöften och valretorik. En del av dem torde falla för korruptionens frestelser.
Till nästa val kommer det ett nytt "stjärnparti" och det gamla faller inte sällan i glömska. En viss tröst är ändå att de partier som har ideologisk substans och inte bara populism i bagaget över tiden klarar sig bättre än de rena populisterna.
Tröstlöst? Ja, ytligt sett. Men en fungerande politisk kultur tar lång tid att bygga upp. Och dagens kaotiska demokrati är ändå ett väldigt framsteg i förhållande till gårdagens diktatur.