När Axel Oxenstierna införde byråkratin på 1600-talet fick Sverige en effektiv administration. Det ska vi nog vara glada över. Regelstyrning i stället för personligt godtycke präglar den offentliga administrationen. I en god byråkrati skyddas den enskilda människans intressen. Hennes rättigheter värnas. En välorganiserad byråkrati gör att politiska beslut omsätts på bästa sätt i verkligheten.
Så långt historien. I 2000-talets Sverige och Uppsala vet vi att den goda byråkratin finns på papperet men långt ifrån alltid i verkligheten. Under samhällsapparatens expansionsår svällde byråkratierna. När stat, kommun och landsting skulle börja bantas i början på 1990-talet sades att nedskärningarna också skulle gälla administrationen.
Så skedde knappast. Tvärtom föreföll den delen av den kommunala organisationen sällsynt intakt.
Ett exempel i Uppsala var när kommundelsreformen genomfördes i mitten på 80-talet. Mycket av skolorganisationen skulle decentraliseras ut till de 14 kommundelarna - och den centrala administrationen minska. Så skedde inte. Skolförvaltningen fortsatte att svälla utan att kvaliteten på skolan höjdes märkbart. Det finns exempel på liknande företeelser.
Att administrationen är en fredad zon också när kommunerna avlövas på resurser och personal är det säkert många som anat. Nu finns denna iakttgelse också satt på pränt i en rapport, sammanställd vid forskningsinstitutet IFAU i Uppsala,
Administratörerna, som ju är de som förelägger politikerna underlaget för nedskärningarna, är ofta obenägna att såga av den gren de själva sitter på. Således behövs det kurage från de förtroendevaldas sida att också kräva nedskärningar inom administrationen. Hittills har dock politikernas beställningar stannat på halva vägen.
I Haninge, den kommunalekonomiskt så misshandlade skärgårdskommunen söder om Stockholm, har man tagit tjuren vid hornen. Där minskade man administrationen med en fjärdedel utan att kommuninvånarna "drabbades". De kommunala förvaltningarna fick börja köpa tjänster av administrationen och då visade det sig att en rad arbetsuppgifter helt enkelt inte efterfrågades. Anställda kunde sägas upp.
I en kommentar till detta föreslår kommunalrådet Jan-Ove Jerrestål (fp) en liknande ordning för Uppsala kommun. I Uppsala ska 20 miljoner bantas bort från administrationen 2004. En väg att gå på sikt vore, enligt Jerrestål, att enligt Haningemodellen ha en central administration från vilken kommunens förvaltningar köper tjänster.
Visst finns det invändningar. Minskning av byråkratin sparar inte några stora summor. Det behövs specialister också inom administrationen, personal som kan utföra bedömningar av bistånd och äldreomsorgsbehov, kvalitetssäkringsrutiner osv. Självfallet kan inte all byråkrati föras ut från de olika förvaltningarna - men förmodligen en avsevärd del - och mycket kan samordnas.
Det viktiga för en kommun är ju att kommuninvånarna får ut mesta - och bästa - möjliga service för skattemedlen. När det gäller de stora och tunga kommunala uppgifterna som förskolan, skolan och äldreomsorgen är ju den viktiga uppgiften kontakten med barnen, ungdomarna och de gamla vårdbehövande.
Visst behövs det personal som tillhandahåller ramen men det viktiga är ju att de gamla får sin vård och omsorg och att de unga får undervisning och omsorg. Om det brister i detta fundament i den kommunala servicen har kommunmedborgarna skäl att klaga. Det gör de sällan över exempelvis utebliven administration.