Bara en liten fråga
Hur? Fram till valdagen den 17 september bör detta vara den fråga som varje vänsterpartist tvingas svara på vid varje möte med väljarna. Hur tänker ni göra?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
det kommer det gamla kravet på sex timmars arbetsdag — givetvis med bibehållen lön. Kvinnors löner ska höjas. Landets studenter (och nu spetsas öronen lite extra i Uppsala) ska få 1 500 kronor mer i månaden. Högkostnadsskyddet i sjukvården ska gälla även
för tandvård. För säkerhets skull såg ombuden till att ta bort formuleringen att detta ska införas "på sikt". Det är nu — på stört — som gäller.
Kravlistan kan sammanfattas på ett enkelt sätt: Allt åt alla. Nu! Likt förväntansfulla barn inför julen önskar sig Lars Ohly och hans kamrater — man titulerar fortfarande varandra så i vänsterpartiet — allt mellan himmel och jord.
Att fred på jorden och månfärder åt landets pensionärer inte står med på partiets önskelista inför valet beror nog mer på bristande fantasi hos kongressombuden än på insikten att den bistra verkligheten skulle bjuda motstånd.
Det behöver inte per definition vara fel att drömma, att önska sig något större eller bättre. Men vänsterpartisterna är inte barn som längtar efter tomten, även om intrigerna och striderna stundom kan leda tankarna åt det hållet. Lars Ohly begär väljarnas mandat att sitta i rikets högsta beslutande församling, det vill säga riksdagen. Ja, han säger sig till och med vilja ingå i regeringen, som både ska bereda och verkställa konkreta politiska förslag.
Den som händelsevis lockas av vänsterpartiets politiska program bör därför fråga hur det ska genomföras. Varifrån ska pengarna tas till 200 000 nya offentliga jobb? Vilken typ av jobb ska det handla om? Inom vilka branscher? Till vilken lön? Om skatten på vinster och kapital höjs, vad händer då med företagen? Och med de jobb som företagen skapar? Om ni höjer skatten på arbete, vem kommer då att tycka det är lönt att arbeta? Om även kommunalskatten blir progressiv, hur ska unga från studieovana hem lockas
att utbilda sig när det inte ger extra pengar i plånboken?
Fram till tredje söndagen i september bör även Göran Persson ställas inför frågan hur. Hur har han tänkt sig att bilda regering efter valet? Hur ställer han sig till vänsterpartiets och miljöpartiets krav på ministerposter? Hur ser det konkreta alternativet till den borgerliga alliansen ut?
Vi vet redan vad han vill — regera ensam. Men den drömmen är lika orealistisk som vänsterpartiets valplattform. Tiden då socialdemokraterna kunde förlita sig på passivt stöd från de gamla kommunisterna är förbi. Den gångna mandatperioden har visat att både miljöpartiet och vänsterpartiet har gjort stora avtryck i regeringens politik.
Det säkraste sättet att låta Lars Ohly och hans gäng få fortsatt inflytande över svensk politik är därför att stödja Göran Persson.