Bara jordbrukare i jordbrukspolitiken?
Jag har aldrig varit undersköterska. Däremot har jag legat på sjukhus, både i Sverige och utomlands. Vad säger det om mina kunskaper om sjukvård?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I Metro (23/1) berättade it-entreprenören Johan Staël von Holstein att han är "uppväxt i en bondhåla" och har gjort ost i flera år. Bland annat. "Jag har mer rätt än någon! Jag vet bättre än någon hur det är och vad som krävs", fortsatte han.
Sofie Wiklund borde hålla med. Enligt henne är det "inte mer sakkunnighet" vi behöver i politiken "utan mer verklighetsförankring". It-Johan har onekligen samlat på sig en hel del erfarenheter genom livet. Statsminister nästa? Eller åtminstone finansminister? Om Dala-Demokraten får bestämma?
Knappast. Ändå är det där en vanlig föreställning i debatten. Politiska broilers vet inget. Har aldrig haft "ett riktigt jobb" i hela sitt liv. De borde känna på hur det är "i verkligheten".
Och visst är erfarenheter viktiga. Men knappast tillräckliga. Vad väljer du helst — en politiker eller tjänsteman som har gjort och sett allt eller en som har förmåga att leva sig in i andra människors situation?
Den som menar att man måste ha "varit där" för att "veta" vad som "egentligen" hände glömmer bort att undersköterskan bredvid sjuksängen kan uppfatta situationen helt annorlunda än patienten i den. Vem har "rätt" erfarenhet för att få uttala sig i Sofie Wiklunds eller Johan Staël von Holsteins värld?
Drar man resonemanget till sin spets innebär det att bara jordbrukare får sitta i jordbruksutskottet — så brukar det för övrigt se ut! — och jurister i justitieutskottet. Vänta tills lärarna säger att det bara är de som "vet" hur skolan fungerar och därför borde ockupera utbildningsutskottet. Det fungerar ända tills eleverna kräver att få ta över platserna.
Idén att den som representerar mig måste vara som jag är märklig. Faktum är att vi inte behöver fler människor som tror sig veta bäst hur andra vill ha det bara för att de själva har gjort vissa erfarenheter. Ett slående exempel var höstens alla mediemammor och mediepappor som hävdade att dagis var toppen respektive förkastligt, beroende på hur de själva föredrog att ta hand om sina barn.
Inget fel på deras erfarenheter, de är naturligtvis värdefulla. Men de har lika lite som Johan Staël von Holstein "mer rätt än någon annan" när
det gäller att dra generella lärdomar utifrån enstaka exempel.
Gärna personliga erfarenheter, men de kan aldrig ersätta inlevelseförmågan. Eller behovet av teoretiska kunskaper heller, för den delen.
Håkan Jacobson
ledarskribent