Att den etniska bakgrunden inte ska spela någon roll när olika poster tillsätts är en självklarhet – om man ansluter sig till principen om alla människors lika värde och rättigheter. Men det är också sant att hela samhället förlorar, också ekonomiskt, om verkligheten ser annorlunda ut.
Många har genom åren påpekat den misshushållning med mänsklig kapacitet som består i att invandrare ofta i praktiken hänvisas till arbeten långt under sin utbildnings- och kompetensnivå. Saco och Svenskt Näringsliv konstaterade i en rapport 2010 att endast hälften av de invandrare som har eftergymnasial utbildning och som bott i Sverige mellan 10 och 19 år arbetar i ett yrke där sådan utbildning krävs.
I senaste numret av tidningen Chef angrips samma misshushållning på ett annat sätt. Tidningen har gått igenom i vilken utsträckning personer som har chefsbefattningar inom olika delar av arbetslivet också har utländsk bakgrund. Resultatet är pinsamt, men knappast oväntat.
Undersökningens definition av ”utländsk bakgrund” är densamma som Statistiska Centralbyrån använder – man ska själv vara född utomlands eller vara född i Sverige med två utrikes födda föräldrar. Drygt 20 procent av svenska folket har med denna definition utländsk bakgrund. Samma siffra för yrkesarbetande inom åldrarna 16- 64 år är 16,5 procent.
Men när det gäller chefsbefattningar i offentlig respektive privat sektor ser det helt annorlunda ut. I genomsnitt har 7 procent av landets chefer utländsk bakgrund enligt SCB:s definition. Sämst är det inom det statliga området - bara 6,4 procent, samtidigt som andelen med utländsk bakgrund bland samtliga statligt anställda är 14 procent. Inom polisen är siffran för chefer med utländsk bakgrund så låg som 4 procent.
Nästan lika illa är det inom kommunerna – 6,7 procent - och bara något bättre inom landstingen – 8,1 procent. Bästa siffran finns inom den privata sektorn, nämligen 10 procent. Men andelen anställda med utländsk bakgrund inom privat sektor är 17 procent.
Går man i stället till kategorin egna företagare, som ju definitionsmässigt också är chefer, så hittar man den högsta siffran i undersökningen – 13 procent har utländsk bakgrund. Det speglar naturligtvis företagandet bland invandrare – 85 000 småföretag i landet drivs av personer med utländsk bakgrund.
Arbetsgivarverkets utredare Sherlot Johnson tror att problemet med chefsrekryteringen löser sig i och med de stora pensionsavgångar som är att vänta. Ja, kanske. Säkert finns en hel del högt kvalificerade personer med utländsk bakgrund som står ”på tur”. Men de som står för rekryteringen har alltid lättast att välja personer som de själva känner igen sig i – ofta ”vita medelålders män” – om de inte aktivt går in för att bryta mönstret. Problemet är strukturellt, även om det inte handlar om avsiktlig och medveten diskriminering.
Lagfäst kvotering efter bakgrund är inte rätt väg att gå. Man kan inte reglera företags eller myndigheters val av personer på ledande befattningar på detta sätt. Men lika sant är att om svenska företag och svenska offentliga förvaltningar ska få de bästa medarbetarna så måste de också vara attraktiva arbetsgivare. Utan öppna karriärvägar så kan många talanger försvinna till någon annan arbetsmarknad, i något annat land.