Det är säkert inget fel i sig med den vitbok om det officiella Sveriges behandling av romer som ska presenteras i januari 2014. Det är i denna vitbok som informationen om Stockholms stads registrering av romer så sent som 1996 och om Socialstyrelsens registrering fram till 1980 återfinns (DN 27/9). I Stockholms stad fanns en ”zigenarsektion” som registrerade romer i kategorier som ”hel” och ”halv” Z och ett liknande system med ”Z-koder” användes av Socialstyrelsen. Bilden av förtryck, misstro och kontroller av människor enbart på grund av deras bakgrund går inte att resonera bort.
Regeringens delegation för romska frågor föreslog 2010 att en sannings- och försoningskommission skulle tillsättas för att bland annat utreda frågan om materiell kompensation för många års övergrepp. Regeringen valde i stället att behandla frågan i en vitbok och samtidigt anta ett program för integration av romer i samhället.
Det finns ingen anledning att tro annat än att syftet var hedervärt. Men med den kunskap vi nu fått om polisens alltjämt pågående registrering så framstår vitboken som alldeles för begränsad. Syftet skulle nämligen vara att belägga fördomar och övergrepp i det förflutna – men här står vi inför en alltjämt pågående kränkning av en hel folkgrupp.
Det är också uppenbart att denna kränkning har sina rötter i attityder som direkt kan föras tillbaka till de rasbiologiska föreställningar som funnits utbredda i hela samhället. En rad tunga debattörer påminde i Dagens Nyheter i tisdags om hur polis och kommunala förvaltningar under 1920-talet förutsattes störa romsk näringsverksamhet och vräka romska läger, också utan formella beslut.
Syftet var ytterst att förmå romerna att lämna landet och – i den mån detta inte lyckades – förhindra att de blandade sig med majoritetsbefolkningen, vilket skulle ge upphov till fler så kallade tattare, en kategori som antogs vara definitionsmässigt asocial.
Vitboksprojektet byggde alltså på den felaktiga föreställningen att officiellt sanktionerade fördomar och övergrepp mot romer enbart är ett beklagligt historiskt fenomen. I vilken utsträckning politiskt ansvariga då insåg att registrering av det slag som uppdagats i Skåne alltjämt pågick är svårt att avgöra.
Men det är dessvärre obestridligt att fördomsfulla attityder mot romer också uttryckts på hög politisk nivå så sent som häromåret (Tobias Billströms uttalanden om romska tiggare och gatumusiker från andra EU-länder).
Sådana händelser och det som nu uppdagats om registrering innebär att vitboken kommer att uppfattas som otillräcklig när den väl läggs fram, hur mycket av värde den än kan innehålla. Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har redan sagt sig vara öppen för en sanningskommission. Det bör också bli regeringens beslut – redan nu och inte i januari.