Det blir den liberala gruppen i Europaparlamentet som i veckan avgör om Barrosokommissionen har en framtid eller om den faller innan den ens har tillträtt. Än i det sista är det ovisst hur striden kring den italienske kommissionären Rocco Buttiglione kommer att sluta.
EU-parlamentet kan bara säga bu eller bä till kommissionen som helhet, inte fälla enskilda kommissionärer. Den största partigruppen, den konservativa, kommer att stödja Barrosokommissionen, även om vissa ledamöter har uttryckt tveksamhet kring just Buttigliones person. Den näst största gruppen, socialisterna, lutar däremot åt att fälla hela kommissionen - men det är osäkert om alla ledamöter kommer att följa gruppens linje.
Tungan på vågen blir alltså liberalerna, som i denna fråga är splittrade. Buttiglione har i ett par sällsynt omdömeslösa uttalanden nedvärderat både homosexuella och kvinnor. Med sitt stöd för förslaget att samla flyktingar i särskilda läger utanför EU synes han synnerligen olämplig i rollen som ansvarig för just asyl- och migrationsfrågor och som bevakare av de mänskliga rättigheterna.
Barroso hade kunnat undvika en kris genom att ge Buttiglione en annan portfölj. Men då hade han hamnat på kollisionskurs med flera av medlemsstaternas regeringar som inte vill att parlamentet ska få för stort inflytande. Parlamentarikerna, å sin sida, försöker utnyttja möjligheten till att spänna musklerna.
Barrosos kompromiss blev att frånta Buttiglione ansvaret för mänskliga rättigheter och diskrimineringsfrågor. I övrigt behåller han sina uppgifter.
Det är inte en optimal lösning, men det är troligen det bästa alternativ som går att uppbringa i dagsläget. Om kommissionen fälls måste EU-ländernas regeringschefer snabbt hitta en ny kommissionsordförande - men inget hindrar Silvio Berlusconi från att åter-igen utse Buttiglione till Italiens kommissionär. Det alternativet lockar knappast.