Att barn i Sverige lever under ojämlika förhållanden är inget nytt. Eftersom kommunerna fortfarande har kvar en del av sin självbestämmanderätt lever vissa barn i kommuner där personaltätheten i förskola, fritids och skola är hög, medan den är avsevärt lägre i andra.
Hur stora skillnaderna är har opinionsföretaget Temo undersökt på uppdrag av organisationen Bris, Barnens rätt i samhället. "Barnvänligast" är Norrland, har Temo kommit fram till, medan storstäderna och särskilt Stockholm kommer på jumboplats. Uppsala kommun hamnar på 266:e plats (av 290) och Håbo på plats 281.
På ett sätt är undersökningen intressant. Den mäter förhållanden som går lätt att kvantifiera, t ex antal barn per heltidsanställd, antal barn per avdelning och personalens pedagogiska utbildning.
Att Bris genomför denna undersökning är också vällovligt. FN:s barnkonvention ska vara implementerad i den svenska lagstiftningen, men för det mesta ignoreras barnperspektivet i samhällsekonomin. Att få svart på vitt om personaltäthet osv är bra, inte minst för kommunerna som oftare borde jämföra sig med varandra.
Däremot mäter undersökningen ju inte andra viktiga förhållanden för barn, om det t ex finns kommunal musikskola, ett utbyggt föreningsliv, möjligheter till sport, kultur och andra fritidsaktiviteter och den bortser helt från familjens betydelse för barnens välbefinnande.
Någon heltäckande bild av hur barn har det i Sverige ger Temoundersökningen inte. Den är ett alltför trubbigt verktyg för att det ska gå att utse Sveriges bästa "barnkommun" - eller för den delen Sveriges sämsta. Få barn och hög personaltäthet i en kommun i inre Norrland speglar snarare en avfolkningsbygd med för få barn och många andra problem än att den kommunen högprioriterar barns behov.
Lika lite behöver storstadskommunerna nödvändigtvis vara avogt inställda till barn. Trängseln i förskolor och gymnasieskolor speglar snarare storstadens attraktionskraft på befolkningen och svårigheterna att bygga i kapp behovet av skolor och bostäder.
Det betyder dock inte att de kommuner som hamnat lågt i rankinglistan kan slå sig till ro. Undersökningen ger ju ändå fingervisningar om hur prioriteringarna ser ut i varje kommun. I Uppsala har ju hela skolområdet under det senaste decenniet varit föremål för hårda rationaliseringar och nedskärningar, medan andra sektorer sluppit lindrigare undan.
Partierna i kommunledningen lovar att Uppsala ska bli en toppenkommun för barn. Det låter sig sägas, men är inte lätt att genomföra i en handvändning.