Vågar EU-parlamentet löpa linan ut? Den nye ordföranden i EU-kommissionen, José Manuel Barrosso, lär ställa sig denna fråga. Parlamentets utskott för mänskliga rättigheter gjorde häromdagen tummen ner för italienaren Rocco Buttiglione, vars föreslagna kommissionsportfölj är asyl- och migrationsfrågor. Inte så konstigt, med tanke på att Buttiglione uttalat att han tycker att man bör samla flyktingar i läger utanför EU, att homosexualitet är en synd och att kvinnors naturliga roll är i hemmet.
Visserligen försöker den föreslagne kommissionären förklara sig med att hans uttalanden om kvinnor och homosexuella speglar hans personliga religiösa övertygelse men inte kommer att påverka politiken. Även kommissionens ordförande Barrosso försäkrade i går vid sitt Stockholmsbesök att kommissionen kommer att arbeta mot diskriminering av såväl kvinnor som homosexuella.
Frågan är då varför Barrosso ska få just den portfölj som ska bevaka att människors fri- och rättigheter inte kränks. Det vore som att sätta vargen att beskydda fåren. EU ställer krav på blivande ansökarländer som Rumänien och Turkiet att diskriminerande lagstiftning måste avskaffas innan förhandlingar kan börja. Med vilken trovärdighet skulle Buttiglione kunna stå upp för dessa krav i framtiden?
EU-parlamentet kan inte avsätta en enskild kommissionär utan har att ta ställning till kommissionens sammansättning som helhet. Av denna anledning har de utskottsförhör som har hållits hittills mest setts som en formalitet. Det ska mycket till för att parlamentet ska våga fälla hela kommissionen på grundval av missnöje med en enskild kandidat.
Någon gång ska dock vara den första. Inom både den liberala och den socialistiska parlamentsgruppen finns ett stort missnöje både med den aktuella utnämningen och med parlamentets inflytande i hela EU-processen. Genom att göra hotet att fälla kommissionen trovärdigt skulle parlamentet stärka sin ställning både gentemot kommissionen och de enskilda ländernas regeringar. Lyckas de folkvalda ledamöterna med detta kan de visa för väljarna att det visst spelar roll vilka som skickas till Strasbourg och Bryssel.