Ibland kan lite osämja göra susen. Inom Alliansen finns det som bekant ett antal frågor där de fyra partierna kanske inte har exakt samma åsikt, vilket ibland ställer till problem, ibland faktiskt är en styrka. Det senare får vi exempel på den 1 september i Uppsala då nya regler för barnomsorgen träder i kraft.
Kristdemokraterna har väl aldrig beskyllts för att vara förskolekramare. Deras fokus har alltid legat på familjen och när övriga partier i Alliansen nu vill öka antalet timmar som alla barn får vara på förskolan, ställer KD som villkor att även barngrupperna ska minskas. För föräldrar med barn i förskolan blir det dubbelbingo.
Att barngrupperna ofta blir för stora, inte bara i Uppsala utan i hela landet, är välkänt. Ingen försöker försvara det med andra argument än ekonomiska. När KD för fram det kravet är det alltså med kvalitetsargument, det vill säga kvalitén i förskolan ökar om barngrupperna är mindre. Det går knappast att ifrågasätta.
När KD samtidigt motiverar varför partiet är mer kyligt inställt till att öka tiden som alla barn har rätt till förskola från idag 20 timmar per vecka till 30 timmar från september, så gör man det också med kvalitetsargument. ”Vi tycker inte att det är någon kvalitetshöjande åtgärd för förskolan”, sa Ebba Busch Thor (KD) till UNT igår.
Det finns nog många som delar hennes syn och ser detta mer som en kvalitetshöjande åtgärd för de föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga och därför inte har rätt till full förskoletid. För dem har det naturligtvis stor betydelse. Den som är arbetslös har oftare svårare att ta tillfälliga jobb eller helt enkelt gå på anställningsintervjuer om barnomsorgen inte är ordnad. Det är även tufft för många föräldrar att, när de tio pappadagarna är avverkade, vara ensam med en nyfödd plus ytterligare ett eller kanske två barn. I det avseendet innebär förändringen i höst för Uppsalas föräldrar en kvalitetshöjning för föräldrarna.
Men det är dumt att stanna vid den beskrivningen och som Ebba Busch Thor säga att det inte innebär en kvalitetshöjning för förskolan. Den svenska förskolan har för längesedan lämnat barnpassningsstadiet. De flesta förskolor har hög, för att inte säga mycket hög, ambitionsnivå när det gäller den pedagogiska verksamheten. Att ha många deltidsbarn innebär dels att det blir svårare att planera den pedagogiska delen av verksamheten, dels att deltidsbarnen riskerar att inte få ta full del av den. Det argumentet är betydligt viktigare än att barnen har sina kompisar på dagis.
Från september får förskolorna i Uppsala bättre förutsättningar för att driva och utveckla den pedagogiska verksamheten. Dels med barn till arbetslösa och föräldralediga, dels för att förskolegrupperna blir mindre. En för förskolan bra kompromiss.