I går underkände vi här på ledarplats Moderaternas brist på idéer. På en pressträff lyckades partiets chefsstrateg Per Schlingmann och partisekreteraren Kent Persson med att presentera en fullständigt innehållslös strategi för en valseger 2014. Allt självklart inslaget i vackraste papper och röda snören, som om det nu skulle göra någon skillnad.
När statsminister Fredrik Reinfeldt dagen efter kallade till ytterligare en pressträff var det för att, om inte fylla det Schlingmannska valpaketet med innehåll, så åtminstone för att teckna konturerna av hur Moderaterna tänker sig vägen till valframgång. Striden ska stå på Stefan Löfvens hemmaplan.
Den svenska arbetslösheten ska bekämpas avtalsvägen: regeringen och arbetsmarknadens parter ska bilda en jobbpakt. Regeringen erbjuder efterfrågade reformer, i gengäld förväntas Svenskt Näringsliv och fackföreningsrörelsen kompromissa med sina egna förhandlingspositioner.
Det går att urskilja två tydliga syften med denna taktik: för det första att lösa problem på arbetsmarknaden utan att förändra svensk arbetsrätt. För det andra att beröva Stefan Löfven hans trumfkort – bakgrunden i, stödet från och förståelsen för arbetsmarknadens parter och svensk exportindustri.
Så hoppas till exempel Fredrik Reinfeldt att denna jobbpakt ska kunna utmynna i fler överenskommelser om yrkesintroduktion, det som något missvisande brukar refereras till som ungdomslöner. IF Metall lyfts fram, likväl som Handels och Kommunal.
Redan till höstbudgeten kan den första belöningen till parterna delas ut. Bland förväntade löften om att satsa på forskning, innovation och infrastruktur, öppnar Reinfeldt nämligen för en sänkt bolagsskatt. I takt med att andra länder har sänkt sina bolagsbeskattningar har den svenska skatten allt mer kommit att bli en konkurrensnackdel och en sänkning av det här slaget har länge efterfrågats av näringslivet.
Därutöver gavs vaga löften om statligt stöd för handledning och möjligtvis olika varianter av sänkta arbetsgivaravgifter, men detta låg längre fram i tiden än höstbudgeten och var avhängigt resultatet av de pågående trepartssamtalen. Liknande löften har garanterat givits även fackföreningsrörelsen, sannolikt handlar det om a-kassa och omställningsstöd av olika slag.
Om det här räcker för att väljarna ska uppfatta Moderaterna som ett ”modernt arbetarparti” och belöna dem med ytterligare en mandatperiod vid makten återstår att se. Men om inte annat är det på tiden att Moderaterna (indirekt) erkänner den svenska arbetsmarknadens problem. Det vinner både debatten och de arbetslösa på.
Ja, och så visar det ju att det största regeringspartiet trots allt har vissa ambitioner att vinna valet 2014.