Befälhavaren bär blå uniform
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ända sedan skotten i Ådalen 1931 har det gått en knivskarp gräns mellan polisens och militärens befogenheter. Civila ärenden sköts av polisen medan militären försvarar landet mot angrepp utifrån. Mot bakgrund av dessa över sjuttio år gamla händelser, då demonstranter föll offer för militära kulor, har denna uppdelning förefallit naturlig.
Mycket har dock hänt i världen sedan dess. Skillnaden mellan yttre och inre hot är inte längre lika tydlig. Terrordåden i New York, Madrid, London och många andra platser visar att de främs-
ta hoten inte längre kommer från aggressiva stater utan från terrorgrupper bestående av människor av flera nationaliteter. Sverige har hittills varit förskonade från denna typ av angrepp, men det innebär ingen garanti inför framtiden.
Därför känns förslaget om en förändring av regelverket välkommet, om än aningen senfärdigt. Det har trots allt gått fyra år sedan 11 september-attackerna i USA.
Sverige måste bli bättre rustat för den händelse ett konkret hot riktas även mot oss. Militären har resurser som polisen saknar och som kan behöva användas i exempelvis situationer till sjöss eller när stora områden behöver spärras av.
Det viktiga är att det alltid är polisen som för befälet, och där är utredningen föredömligt tydlig.