Äldreomsorgen i Uppsala är en miljardverksamhet. I budgeten för 2012 beräknas kommunens äldrenämnd få ett kommunbidrag på knappt 1,8 miljarder kronor. Prognosen för de kommande åren för bidraget allt närmare två miljarder. I det sammanhanget är 700 000 kronor närmast en försumbar summa, rena felräkningspengar.
Därför är det så svårt att förstå äldrenämndens beslut från i juni om att säga upp avtalet med Stadsbiblioteket om uppsökande verksamhet. Från och med november kommer bibliotekets bokservice inte längre att erbjudas vårdboenden i kommunen. 700 000 kronor om året kostade avtalet äldrenämnden. En droppe i kommunens budgetkolumner, men ett viktigt inslag i vardagen hos många äldre i kommunens vårdboenden.
Att döma av det svar som äldrenämndens ordförande Ebba Busch (KD) ger UNT (8/10) verkar hon inte helt insatt i vad det är för tjänst som äldrenämnden fram till nu har betalat för. Det verkar nämligen inte vara av besparingsskäl som servicen dras in. Busch motiverar bland annat nämndens beslut med att ”det ingår i utförarnas (vårdboendena, vår anmärkning) uppdrag att tillgodose behovet av aktiviteter”. Och hon ser därför ”ingen anledning till att vi ska betala extra för någonting som redan ingår utförarnas uppdrag”.
Det är bara det att den bokservice som vårdboendena kan erbjuda inte kan jämföras med det som ingår i det som stadsbiblioteket erbjuder, och som alltså kostar motsvarande en spottstyver jämfört med äldrenämndens övriga kostnader.
De bokbestånd som finns på vissa vård- och serviceboenden kan förstås inte mäta sig med det som erbjuds av biblioteket, vare sig vad det gäller mångfald eller antalet titlar. Det förra handlar i huvudsak om böcker som personer har lämnat ifrån sig. Dessutom är det biblioteket som tillhandahåller böcker i stor stil och böcker inlästa i Daisysystemet för talböcker. För äldre med synnedsättning eller någon form av funktionsnedsättning är det därför svårt att läsa de böcker som finns i deras närhet.
Busch hänvisar också till verksamheten ”Boken kommer” som finansieras av kulturnämnden. Men enligt bibliotekarierna Malin Pennlöv och Marita Arvidsson är detta projekt främst riktat till personer som bor kvar hemma och som klarar av att packa upp böckerna de får sig tillsända.
Det är möjligt att Ebba Busch har rätt i formell mening, att det faller på utförarna att utföra detta, men argumenten haltar. Det är förstås också möjligt att Stadsbiblioteket kan sluta enskilda avtal med vissa av kommunens vårdboenden. Det spelar mindre roll. Det är ju inget svar på frågan varför en miljardverksamhet väljer att dra in på stödet för en verksamhet så billig att den knappt syns i årsredovisningen – men vars nytta är ovärderlig. Äldrenämnden måste tänka om.