Behovet av svenskt civilkurage
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att så många bevittnat misshandeln reste frågan om behovet av lagstiftning om civilkurage. Några veckor efter mordet talade Göran Hägglund på kristdemokraternas riksting om att det bör vara straffbart att passivt se på när en medmänniska kränks eller misshandlas. En sådan lagstiftning finns också i flera andra europeiska länder, däribland Norge och Frankrike.
Men det är inte en lagstiftning om civilkurage som Sverige främst behöver — framförallt måste man finna nya sätt att knyta civilkuraget till ideal som är viktiga för unga människor.
Det är kännetecknande för vårt moderna samhälle att många av de normer och ideal som vi en gång kunde samlas kring har förlorat sin betydelse. Att vara en god kristen, att göra uppoffringar för kung och fosterland, att vara en god medborgare eller en "riktig" man är inte längre begrepp som självklart kan användas för att fostra fram dygder hos unga människor.
"Riktiga män slår inte kvinnor", var budskapet i en annonskampanj från Operation Kvinnofrid för några år sedan. Kampanjen kritiserades hårt av feminister, som menade att misshandlade kvinnor knappast gynnas av att man dammar av gamla könsrollsideal. Kanske hade de rätt — kvinnor missgynnas ofta av de traditionella könsrollerna. Men när urgamla könsroller monteras ner, gör vi oss också av med en möjlighet att försvara viktiga normer och ideal.
En gång i tiden ansågs det fegt om en man sparkades under ett slagsmål — "riktiga" män skulle slåss med knytnävarna. I dag måste vi hitta sätt att knyta sådana spelregler i samhället till andra ideal.
Inför nationaldagsfirandet den 6 juni i år var det många som frågade sig vad vi svenskar egentligen skulle fira. Vad innebär egentligen svenskhet mer än jantelag och dans kring stången och fylla på midsommar?
Andra nationer har i allmänhet en klarare berättelse att samlas kring — en berättelse om vad det innebär att vara just engelsman, amerikan eller fransman och vilka ideal och plikter det för med sig. Men av rädsla för chauvinism och främlingsfientlighet undviker vi svenskar allt tal om svenska ideal och svenska dygder.
Kanske är det ett misstag — kanske hade ett ideal om svenskhet kunnat få någon av vittnena till mordet på Kungsgatan att stanna och ingripa, driven av uppfattningen att en svensk inte bara kan se på när någon misshandlas. Kanske hade någon annan reagerat därför att en "riktig" man inte kan stå passiv. Frågan är om inte det hade varit att föredra.