Bensinskatten blir syndabock
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Valutakursen är dock bara en av många faktorer som påverkar bensinpriset. En ökad efterfrågan på olja driver upp priset, liksom konflikter och oroshärdar i världen. Senast är det oroligheter i Ecuador som fått priset att hoppa upp ytterligare något hack.
Men här hemma finns en syndabock framför andra: bensinskatten. Medan Sveriges alla bilägare knyter näven vid bensinpumpen skrattar Pär Nuder hela vägen till finansdepartementet. Mer än två av tre kronor av bensinpriset går till staten. Att tänka på när finansministern skyller det höga priset på giriga bensinbolag —som förvisso också gör goda vinster.
Bilen är en nödvändig del av de flesta människors vardag, inte minst för den överväldigande majoritet av svenskarna som bor utanför stadskärnorna. När bensinpriset stiger blir det kännbart för de flesta hushåll. Inte konstigt alltså att bensinskatteupproret, som ingen läsare av kvällstidningar kan ha undgått, hittills har samlat uppemot 300 000 namn.
Men varje mynt har två sidor. Bilen är också en miljöbov — en av de värsta. Att ha höga skatter på bensin, i syfte att stimulera övergång till miljövänligare alternativ är därför en medvetet driven politik som har brett politiskt stöd.
Men om nu höga skatter på bensin syftar till att minska bensinförbrukningen kan man verkligen fråga sig varför Sverige har skyhöga skatter på arbete. När fler och fler menar att det med höga bensinpriser inte lönar sig att köra till jobbet är det lätt att stirra sig blind på att utgifterna är för höga. Men det är lika sant att säga att inkomsterna är för små. Skatt är skatt, oavsett när den betalas.
Men bensinskatten är enkel, angripbar och numera synlig för alla. Skatterna på arbete är många, komplicerade och osynliga. Därför ser vi ett bensinskatteuppror, när det i själva verket vore så mycket bättre med ett arbetsskatteuppror.