Som väntat gav EU:s finansministrar Spanien tillåtelse att ha ett lite högre budgetunderskott 2012, 5,3 procent mot det ursprungliga kravet på 4,4 procent. Det var fullt rimligt efter att det visat sig att den förra regeringen friserat siffrorna ordentligt. Den nye premiärministern Mariano Rajoy fick ta över en betydligt sämre ekonomi efter valsegern i november än vad som utlovats.
Det är också så att EU och euroländerna nu gör allt för att vårda de positiva signaler som kommit från de största skuldkrisländerna, Italien och Spanien. Men 2013 åker silkesvantarna av, enligt planen. Kravet är då, liksom tidigare, att Spanien kommer ned till nivån tre procent av BNP i underskott. Allt annat vore otänkbart då budgetreglerna i den nya europakten annars skulle undergrävas.
Trots sänkta krav blir det ingen lätt resa för Rajoys konservativa regering 2012. Den förra regeringens åtstramningspaket på tio miljarder euro åtföljdes av protester över hela landet. Rajoy måste i år spara 30 miljarder. Och de nya reglerna för att säga upp anställda är inte populära. Men de måste ses i ljuset av det hittills varit i det närmaste omöjligt. Många offentliganställda har i princip livstidskontrakt. Att betala ut lön motsvarande ”45 dagar per anställningsår” till den som sägs upp (den som jobbat i 20 år har alltså rätt till nästan tre årslöner) är knappast rimligt med hänsyn till omvärldsläget.
Förändringen till ”33 dagar per anställningsår” är modest i sammanhanget, men har i kombination med övriga besparingar utlöst starka reaktioner från fackföreningarna. En generalstrejk är också planerad till 29 mars.
Det största problemet för regeringen är ändå att recessionen fortsätter (negativ tillväxt spås även för 2012) och att arbetslösheten fortsätter att slå rekord. I februari gick 23 procent av spanjorerna utan jobb och ungdomsarbetslösheten närmar sig 50 procent. De många jobben i bygg- och fastighetssektorn, som drev Spaniens ekonomi i början av 2000-talet, kommer inte tillbaka på länge än. Något måste göras för att minska utanförskapet och den sociala oron tills dess att Spanien kommer på fötter igen.
För Spanien kommer att komma tillbaka. Landets ekonomi är i bättre skick än Sveriges för 20 år sedan. Och Mariano Rajoy har också börjat i samma ände som Sverige på den tiden, med att se till att bankerna kan hantera sina kreditförluster. Har han sneglat på Sverige vet han också vad som väntar i form av tuffa besparingar, men också att det finns ett ljus i tunneln.
Spanien kan inte som en gång Sverige få draghjälp av en försvagad valuta. Men man kan i stället ta intryck av Irland, som håller på att få bukt med krisen med hjälp av sänkta lönekostnader och ökad produktivitet. Att situationen i Spanien delvis beror på dålig konkurrensförmåga är en besk medicin för demonstranterna att svälja. Men det måste göras förr eller senare.