I skrivande stund är omfattningen av katastrofen ännu inte fullständigt kartlagd. Det rapporteras om miljontals drabbade och ett dödstal på omkring 10 000 personer. Klart är att tyfonen har ödelagt stora områden under sin framfart: Tiotusentals hem har jämnats med marken – vägar, flygplatser, broar och annan infrastruktur är obrukbara. Telefonnätet ligger nere, och desperationen bland de överlevande växer, allt eftersom dagarna går.
De filippinska myndigheterna har vänt sig till omvärlden för att få hjälp, och gensvaret har lyckligtvis varit snabbt. FN fanns på plats redan när tyfonen drog in. Mängder av hjälporganisationer kraftsamlar och bidrar med allt från expertis till sändningar av nödmateriel. EU har lovat bistå, Ryssland har lovat sända flygplan och räddningsteam, den amerikanska marinkåren har ryckt in, Sverige och Norge har vardera avsatt 20 miljoner i extra medel. Samtidigt har det varit svårt att nå fram till flera av de hårdast drabbade områdena. De medier som trots det lyckas ta sig dit rapporterar om människor i total utsatthet – omgivna av döda – som skriker på hjälp.
Sannolikt kommer den pågående tragedin i Filippinerna att följa samma mönster som katastrofer av den här typen brukar göra. När de dramatiska händelserna precis har inträffat, skyndar media till. Organisationer med inriktning på katastrofhjälp gör sitt jobb, och bidrar med direkt livsavgörande insatser. Donationer och stöd strömmar in, från såväl privat som statligt håll. Vi reagerar med chock och medkänsla. Men sedan – när det akuta skedet är över och rapporteringen om människor i ett tillstånd av desperation och förtvivlan har klingat av – vad händer då?
Vägen tillbaka för de drabbade områdena i Filippinerna kommer att vara lång, och ta stora resurser i anspråk. Filippinerna är också ett land i ett typiskt utsatt läge, gällande risken för naturkatastrofer. Därför är det extremt viktigt att nu göra rätt i återuppbyggnadsfasen.
Brittiska The Guardian berättar att filippinska myndigheter hade evakuerat 800 000 personer innan tyfonen slog till, men att många av dessa sedan dog i de evakueringscentra som de skickats till. Byggnaderna som skulle vara säkra kunde heller inte stå emot naturens krafter.
På detta område finns stora möjligheter, för alla de länder som nu engagerar sig, att göra en insats. Att samarbeta med filippinska myndigheter för att långsiktigt öka säkerheten, och inte endast bidra när katastrofen redan är ett faktum.