Inte mindre än 84 procent av de tillfrågade socialdemokraterna ville ha kvar kärnkraften eller bygga ut den. Till och med bland centerns väljare vill en klar majoritet, 65 procent, ha kvar eller bygga ut kärnkraften.
Men deras partiledningar bryr sig inte om opinionen. Inom regeringen har man alltid avfärdat de många opinionsundersökningar som visat samma bild med att opinionen svänger omedelbart om det inträffar en olycka i ett kärnkraftverk.
Något kan det ligga i det, men mycket beror nog på var denna olycka inträffar. Skulle den ske i Sverige skulle opinionen omedelbart bli negativ. Men sker den i Sosnovyj Bor vid S:t Petersburg, vilket är betydligt mer troligt, borde oron och ilskan snarare riktas mot ryssarna som vägrar att stänga detta osäkra kärnkraftverk.
Ingen har hittills kunnat förklara varför Sverige skulle stänga sina säkra kärnkraftverk och därigenom tvingas importera kärnkraftsel från osäkra ryska anläggningar alternativt smutsig kolel från Danmark.
Den gaskraft som regeringen tydligen nu hoppas så mycket på kommer att ta många år att bygga ut. Att dra ledningar är en tidsödande verksamhet, inte minst därför att den berör komplicerade markfrågor.
Gaskraft är alltså ingen lösning på kort sikt och bidrar dessutom till att förvärra utsläppen av växthusgaserna. Inte heller vindkraften är lösningen på problemet med att se till att landet får tillräckligt med inhemsk el.
Energimyndigheten har pekat ut 49 områden där man kan bygga vindkraftsparker, varav tre i Uppsala län. På flera platser är motståndet mot vindkraften starkt. Om alla ändå byggs ger det ungefär 3,5 procent av årets produktion, alltså som att spotta i havet. Kärnkraften står ju i dag för bortemot hälften av elbehovet. Dessutom brukar det ta lång tid att bygga vindkraftverk på grund av alla överklaganden.
Så om man ska stänga alla kärnkraftverk blir alternativet på kort sikt import av kolkraftsel eller finsk och rysk kärnkraftsel. Eftersom efterfrågan då ökar kommer också priserna att stiga rejält.
Varför går regeringen emot sina egna väljare, inklusive fackföreningsrörelsen? Att åberopa en 24 år gammal folkomröstning går inte längre. Folkomröstningen 1980 är överspelad, dels av nya generationer, dels av den avsevärt förbättrade säkerheten i dagens svenska kärnkraftverk.
Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog förklarar motståndet mot partiets beslut med att väljarna inte har förstått partiets ståndpunkt. Den är att kärnkraften ska fasas ut utan att jobb och välfärd påverkas, försäkrar hon. Det låter som ett uppskov på 30-40 år eller mer. Kan man lita på det? Men frågan om varför kärnkraften alls ska avvecklas kan hon inte svara på.
Samma fråga kan ställas till centerpartiet. Om nu 65 procent av partiets väljare vill behålla eller bygga ut kärnkraften borde Maud Olofsson ta initiativ till att förändra partiets krav på avveckling. Det skulle vara realistiskt, modigt och mer än någon annan enskild insats underlätta tillkomsten av en borgerlig regering 2006.