Efter att avgifterna till a-kassan höjdes 2007 har allt fler svenskar valt att ställa sig utanför. Medlemstappet är särskilt stort bland ungdomar. Förra året valde, enligt statistik som SVT Rapport begärt fram, knappt tre av tio unga under 25 att gå med i en kassa. Medlemskapet upplevs som dyrt samtidigt som krångliga regler och kvalificeringstid för ersättning medverkar till att göra det svårt att veta om man överhuvudtaget har rätt att få ersättning den dag man blir arbetslös.
Vill man få tillbaka medlemmarna måste man enligt, Melker Ödebring som är kanslichef på Arbetslöshetskassornas samorganisation, därför sänka avgiften, göra villkoren enklare att förstå och ge arbetslösa bättre ersättning. I dag får endast cirka tio procent av medlemmarna 80 procent av sin tidigare inkomst.
En försäkring som är billigare, enklare och dessutom ger mer i ersättning. Det låter som en önskedröm. Men helt orealistisk är ändå inte denna dröm. Men det krävs en god portion politiskt mod för att den ska kunna realiseras. Ett mod som regeringen, trots löften om motsatsen, hittills inte visat sig ha.
Det finns dock många goda skäl för att a-kassan, i likhet med exempelvis sjuk- och föräldraförsäkringen, ska bli obligatorisk. A-kassorna administreras visserligen av de enskilda fackförbunden, men de bekostas inte som många tror helt och hållet av medlemmarnas avgifter. Även om de senaste årens avgiftshöjningar har ökat graden av självfinansiering i systemet till cirka 40 procent av den totala kostnaden. Resten av pengarna kommer från arbetsgivarnas sociala avgifter som tas ut för var och en som arbetar. Alla arbetstagare är således solidariskt med och finansierar a-kassorna, men de som väljer att ställa sig utanför får ett sämre försäkringsskydd.
En obligatorisk a-kassa skulle medföra att alla bidrog på samma villkor. Om alla omfattades av en och samma försäkring skulle riskerna fördelas på ett större kollektiv, vilket skulle innebära lägre avgifter för många grupper. Regelverket skulle också kunna göras enklare och klarare, då alla skulle omfattas av samma regler och villkor.
Taket i ersättningen kommer emellertid inte per automatik att höjas om försäkringen blir obligatorisk. I grund och botten är det en politisk prioritering. Regeringen säger sig prioritera andra jobbskapande åtgärder än en höjd a-kassa. Om det är rätt val går att ifrågasätta i synnerhet som regeringens stora jobbskapande åtgärd – momssänkning för restauranger – sannolikt inte kommer att skapa särskilt många nya jobb.
Ett annat sätt att prioritera skulle vara att införa en variant av den danska flexicurity-modellen med högre ersättning under kortare tid, för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
Regeringen håller just nu på att utreda frågan om en obligatorisk a-kassa. Det är utmärkt. Men det skulle vara ännu bättre om utredningen också leder till konkreta resultat.