I dag tillåts telefonavlyssning endast inom ramen för en brottsutredning - och då bara om brottet har ett straffvärde som överstiger två år. Justitieministern vill nu att polisen ska få använda sig av telefonavlyssning redan innan ett brott har begåtts - alltså i förebyggande syfte. Detta innebär ett brott mot de principer som hittills gällt myndigheternas befogenheter gentemot medborgarna.
Regeringsformen skyddar oss mot kränkningar av den personliga integriteten från myndigheternas sida. Vanliga medborgare ska inte behöva utsättas för myndigheternas spioneri. Bodströms förslag innebär ett allvarligt tummande på dessa principer.
Förslaget gäller visserligen bara grov brottslighet men sådana begränsningar har en tendens att urholkas med tiden. Det kanske kan verka rimligt att polisen inte ska behöva vänta till ett brott redan har begåtts innan man sätter in åtgärder men det är ett vanskligt sätt att resonera. Misstanke om brottsplanering är ett vagt uttryck som lätt kan missbrukas. Vad behöver man egentligen göra för att verka misstänkt i polisens eller säkerhetstjänstens ögon? Säkerhetstjänstens historia av överdrivna hotbilder och hemlighetsmakeri gör inte direkt saken bättre.
Visst måste den personliga integriteten vägas mot behovet av effektiv brottsbekämpning. Men i spåren av den internationella kampen mot terrorismen och allmänhetens ökande oro för brottsligheten har just den personliga integriteten kommit att sättas alltmer på undantag. Polisen har fått fler befogenheter och tillstånden för olika former av övervakning har ökat kraftigt. Det har i regel framförts goda skäl för varje enskild åtgärd men sammantaget ger utvecklingen anledning till oro.
Vill vi verkligen ha ett samhälle där vi ständigt är övervakade och polisen har långtgående befogenheter att snoka i vårt privatliv? Poliser och myndighetspersoner är också människor med allt vad det innebär av mänskliga svagheter. Ren nyfikenhet kan vara en nog så stark drivkraft till missbruk men därtill finns risken att information utnyttjas i utpressnings- eller vinningssyfte. Kunskap är makt och makt kan missbrukas. Har myndigheterna tillgång till stora mängder information ökar även risken att data manipuleras och förvanskas i olika syften. En blind tilltro till "systemet" är i det långa loppet både naiv och farlig.
Övervakning riskerar alltid att drabba oskyldiga. Familj och vänner till misstänkta är extra utsatta men alla som befinner sig på fel plats eller använder sig av fel telefon kan drabbas.
Det finns alltså anledning att dela Justitieombudsmannen, Mats Melins, oro inför Thomas Bodströms förslag. Justitieministerns idéer passar alltför väl in i en större trend mot ökad övervakning. Regeringen borde i stället se till att tillsätta den utredning man utlovat om den personliga integritetens ställning. Det bör gärna ske innan samhälle hunnit omformats till ett "Big Brother" i full skala.