Han tycks ha varit en av dem som alltid hamnade lite vid sidan om rampljuset. De som både är duktiga och kompetenta, men ändå aldrig helt och hållet får chansen att visa vad de duger till.
Wallenberg kom, trots att han utbildat sig till det, aldrig att arbeta som arkitekt. Han släpptes aldrig in i Wallenbergsfären på riktigt och hans egen karriär som affärsman lämnade inte några större ringar på vattnet. Han väntade fortfarande på den stora chansen.
Den kom 1944, då han arbetade som utlandsdirektör på en liten svensk-ungersk import- och exportfirma i Stockholm. Den amerikanska myndigheten War Refugee Board erbjöd honom möjligheten, formellt som svensk diplomat, att åka till Budapest för att rädda judar. Wallenberg, som varken hade erfarenhet av räddningsaktioner eller diplomati antog utmaningen.
Men vad den 32-årige Raoul Wallenberg i alla delar egentligen tänkte och kände under årets andra halvår, då han med sitt mod och sin list räddade tiotusentals judar undan Förintelsen, vet vi inte. Viktiga händelser, som hans middag med Adolf Eichmann, återges enbart genom andras minnesbilder. Wallenberg hamnade i rysk fångenskap i januari 1945. Därefter är hans öde okänt, men han avled sannolikt i juli 1947. Den bild som tecknas av Wallenberg i Budapest blir därför delvis ofullständig. Men kanske är det faktum att Wallenberg förblir något av en gåta som gör honom så perfekt som förebild. Den osannolike hjälten som skickats ut på ett till synes omöjligt räddningsuppdrag beväpnad med svenska skyddspass.
Paradoxalt bidrar också hans öde till att förstärka denna bild. Wallenberg berövades möjligheten att leva ett långt liv, ett liv som troligen inte hade blivit lika hjältemodigt i alla delar. I dag skulle han ha fyllt 100 år, men bilden av Wallenberg och hans gärning förblir frusen i tiden - klar och obefläckad.
Han har blivit en symbol för hur en enskild individs mod och initiativkraft kan göra skillnad för tiotusentals personer. Ingen svensk har heller fått så många skolor, gator, parker över hela världen uppkallade efter sig som Raoul Wallenberg.
Under de senaste åren har dock den mörkare delen av Wallenbergs öde uppmärksammats allt mer. Hur han efter kriget blev en bricka i ett politiskt förhandlingsspel, som svenska politiker och tjänstemän inte förmådde spela. Deras passivitet och bristfälliga hantering och av ärendet bidrog till att försämra Wallenbergs möjligheter att släppas fri och sedermera bringa klarhet i hans öde. Det var för att citera titeln på den utredning om fallet Wallenberg som lades fram 2003 ”Ett diplomatiskt misslyckande”.
Bilden av Wallenberg har två sidor, den ljusa hjältemodssagan och den mörka om hur han sveks av sin egen nation. Inget av dessa bilder får glömmas bort, men framför allt bör man minnas hans bestående arv - de tusentals människor som kan tacka honom för sin existens.