Carl Bildt borde aldrig ha satt sig i styrelsen för Lundin Oil. Under rubriken En styrelse för mycket skrev UNT på ledarplats i mars 2001 att Bildt riskerade att solka ned sitt politiska eftermäle genom att engagera sig i styrelsen för ett bolag som bedrev verksamhet i Sudan och rimligen var beroende av nära kontakter med en av Afrikas mest osympatiska regimer. Detta var alltså under de år då Bildt föreföll ha lämnat svensk politik - och kanske också själv trodde att han hade lagt denna del av sitt liv bakom sig.
Det finns ingen anledning att kritisera Bildt för att han under denna tid använde sitt stora kontaktnät och sina kunskaper om internationell politik genom att erbjuda sina tjänster åt olika aktörer, både statliga och privata. Det är mycket möjligt att han också på detta sätt hoppades kunna bidra till bättre beslut på olika håll och rentav verka för fred och större respekt för mänskliga rättigheter.
Men förutsättningarna att göra detta i Sudan genom att ingå i styrelsen för Lundin Oil kan aldrig ha varit särskilt goda. Det borde, som UNT skrev 2001, ha funnits andra och mer påtagliga sätt att verka för freden i Sudan än som styrelseledamot i detta bolag.
När Bildt 2006 återinträdde i regeringen lämnade han alla styrelser och externa uppdrag. Efter kritik från pressen och oppositionen släppte han också sina ekonomiska intressen i ryska Vostok Nafta och Lundin Oil. I februari 2007 såldes hans aktieinnehav i detta bolag. Bildt har alltså sedan dess inte haft någon koppling dit – och en situation där ett statsråd skulle kunna misstänkas för att låta sin ämbetsutövning påverkas av egna ekonomiska intressen skulle naturligtvis vara helt otänkbar.
Nu har ett femtiotal frivilligorganisationer på nytt väckt frågan om vad Sudans regering kan ha gjort sig skyldig till för att möjliggöra oljeutvinning i landet under en period som delvis täcker de år då Bildt ingick i Lundins styrelse. Siffror som 10 000 dödade och 200 000 på flykt nämns och går, med tanke på den sudanesiska regimens karaktär, inte att vifta bort.
Kammaråklagare Magnus Elving har inlett en förundersökning, men har varken nämnt Lundin eller någon enskild person. En tidigare utredning om eventuella mutbrott har lagts ned.
Det finns alltså inte, som Miljöpartiets Peter Eriksson fått det till, någon ”rättslig process om folkmord” med Bildt som inblandad. Allt som finns är en inledd förundersökning som kanske eller kanske inte kommer att beröra Lundin Oil. Företrädare för bolaget hävdar att man haft en helt annan roll än den som antyds och Bildt själv säger sig inte ha något att skämmas för.
Undersökningen kommer att vara tidskrävande och utan nya fakta finns ingen grund för avgångskrav eller krav på ”time out” för utrikesministern. Däremot kunde Bildt själv med fördel säga mer om sin tid i bolaget. Han borde inte ha tagit uppdraget, men när han nu ändå gjorde det så är det viktigt att få veta hur han såg på sin roll.