Bjästa: mobben och det personliga ansvaret
Det som hänt i Bjästa kan hända på andra håll. Och de vuxna som har ansvarsuppdrag i samhället, skolan eller kommunen kan inte gömma sig bakom ett diffust kollektivt "vuxenansvar".
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det som hänt i Bjästa i Ångermanland är dock knappast unikt. Polisen Martin Marmgren skriver på debattsajten Newsmill att det finns många motsvarigheter - och många ännu värre fall, där inte ens rättsprocessen ger offren upprättelse.
I Uppdrag gransknings reportage från Bjästa säger en vän till den våldtagna "Linnea" att "en kille är ju oftast mer värd än en tjej". Det är exakt denna attityd som speglas i reaktionen från prästen Lennart Kempe som i reportaget säger att det är synd om grabben - och först efter en paus också säger att det förstås är synd om flickan också. När den attityden kombineras med andra faktorer, som kan verka i varje samhälle eller grupp av människor, så kan resultatet bli en katastrof.
Pojken "Oskar" har alltså erkänt båda våldtäkterna och dömts i tingsrätt och hovrätt till sluten ungdomsvård, men familjen vill inte acceptera att dess heder fläckas. Ilskan har vänts mot "Linnea" genom en Facebookgrupp som startats av "Oskars" bror och mamma. Andra invånare i Bjästa är lojala med familjen. "Oskar" är populär. När inte heller skolan eller kyrkan bryr sig om vad som hänt "Linnea" framstår förföljelsen av henne som tillåten.
Det handlar om processer där händelseförlopp och ansvarsförhållanden sällan låter sig definieras. Och just därför är det så viktigt att de institutioner i samhället som verkligen har ansvar fungerar. Och ansvaret är inte bara en formalitet utan alltid i sista hand personligt, också för en rektor, en präst, en skolchef eller en politiker i fritidsnämnden.
Rättsväsendet har också fungerat. "Linnea" har i formell mening fått upprättelse genom de fällande domarna. Men det är nödvändigt att ett personligt ansvar också kan utkrävas av vuxna som sviker det ansvar som deras yrkesroll innebär. En präst som, enligt Uppdrag granskning, låter skolavslutningen bli en hyllning till den dömde "Oskar" medan "Linnea" inte orkar gå dit kan inte längre vara präst. En rektor som, enligt reportaget, tror att skolan ska vara "neutral" inför ett våldsbrott mot en av dess elever och som uppger att hon inte kände till den öppna hatkampanjen mot "Linnea" kan inte längre vara rektor.
Andra vuxna kan ha spelat mer aktiva roller för mobbningen. Men de som haft ledarpositioner i skolan och samhället har haft mer än ett diffust och kollektivt "vuxenansvar". De är skyldiga att upprätthålla grundläggande rättsprinciper också om de stöter sig med en lokal mobb eller med tongivande personer i närsamhället. Att göra tvärtom är oacceptabelt och måste få konsekvenser.