Björck vägrar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Södra Kina hör till de delar av landet där den ekonomiska utvecklingen gått fortast. Att Zhejiang sedan 1998 räknar sig som "systerprovins" till Uppsala län öppnar naturligtvis stora möjligheter för ekonomi och näringsliv också här. Självfallet har den delegation från länet, med landshövding Anders Björck i spetsen, som nu besöker Zhejiang, goda skäl för att försöka intensifiera kontakterna ytterligare. Ett permanent kontor för provinsen, placerat i Uppsala, och närmare samarbete mellan universiteten hör till det som diskuteras.
Så långt är allt gott och väl. Men beskrivningen av Kina som ett land med enastående möjligheter och exempellös ekonomisk tillväxt säger inte allt. I UNT kunde man i går, dagen efter ett reportage om Uppsaladelegationens besök i Zhejiang, läsa att 82 procent av antalet avrättningar i världen under 2005, enligt Amnesty International, ägde rum i Kina. Den verkliga siffran var förmodligen ännu större än vad Amnesty kunnat belägga.
Till bilden hör att Amnesty misstänker ett samband mellan antalet avrättningar och den mycket lönande handel med mänskliga organ som länge misstänkts pågå med Kina som utgångspunkt. Som också framgick av UNT i går har Kina i praktiken bekräftat att sådan handel förekommer, samtidigt som man påstår att det sker bara när den avrättade fången själv godkänt det hela. Plötsligt skulle alltså myndigheterna i ett land utan varje spår av rättssäkerhet visa respekt för fångarnas önskemål.
Medicinskt forskningssamarbete med ett sådant land ställer naturligtvis universitet, myndigheter och företag i till exempel Sverige inför alldeles speciella problem. Till UNT:s reporter sade Anders Björck i onsdags att han "vägrar" prata om politik i samband med Kinabesöket — allt handlar om att utveckla Uppsala län. Ändå uppehåller han sig själv strax vid svensk miljöpolitik som ett mönster för Kina.
Ekonomiskt och intellektuellt utbyte mellan länder är i grunden alltid positivt. Det klassiska — och korrekta — försvaret för att sådant utbyte bör ske också med diktaturer är att utbytet i sig bidrar till att långsiktigt förändra samhällsklimatet och ger möjligheter till direkt påverkan som annars skulle utebli. Men det förutsätter förstås att företrädare för demokratiska länder vet vad de vill och utnyttjar tillfällena. Då går det inte att "vägra" prata om politik.