Björklund får medhåll
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De tidigare obligatoriska spydigheterna om batongpolitik har intressant nog uteblivit efter skolminister Jan Björk-lunds besök i den krisdrabbade Gustaf Adolfsskolan i Landskrona i måndags. Tvärtom har flera reportage redovisat att elever som tillfrågats håller med Björklund om att vuxen-auktoriteten måste stärkas för att tryggheten ska återupprättas.
Kanske håller den tidigare "politiskt korrekta" attityden till ordningsproblem i skolan till sist på att vika till förmån för insikten att hot, våld och oreda riskerar att omöjliggöra allt vettigt arbete och måste vara lika oacceptabelt i skolmiljön som på varje annan arbetsplats. Eller kanske handlar det bara om att förhållandena på Gustaf Adolfsskolan varit så exceptionella att få vågar hävda någon annan uppfattning än Björklunds?
Under 2006 rapporterades tjugo incidenter vid Gustaf Adolfsskolan till Arbetsmiljöverket och en grupp flic-kor vägrade till sist att gå dit, efter att ha utsatts för övergrepp både fysiskt och genom kränkande tillmälen. Än värre blev det efter årsskiftet, då raketer avfyrades i korridorerna och lokalvårdare skadades. Skolledningen stängde skolan, Skolverket och Arbetsmiljöverket kopplades in och ett program med kommunala trygghetsvärdar, övervakningskameror och förbud att tala annat än svenska inom skolans område infördes.
Språkförbudet var ogenomtänkt och har nu mildrats. Men de övriga åtgärderna har av allt att döma stöd både av elever, personal och föräldrar. Jan Björklunds uppgift var dock inte att godkänna eller underkänna dessa utan att bilda sig en uppfattning om situationen. Hans uttalande att lärarna inte ska vara "kompisar" med eleverna utan faktiskt vara de som bestämmer var allmängiltigt och syftade inte bara på Gustaf Adolfsskolan.
Den som säger sådant får ofta räkna med att beskyllas för att vara auktoritär och motståndare till elevinflytande. Men självklart ska lärare och skolledningar lyssna på eleverna och så långt som möjligt ta hänsyn till elevernas synpunkter. Men alla elever tycker inte samma sak och lärarna har ett ofrånkomligt ansvar för att leda arbetet så att alla elever får de kunskaper och färdigheter som de har rätt till och som de själva förväntar sig att skolan ska förmedla.
Vuxna gör inte alltid rätt, men det är vuxna som har ansvaret för att skolans mål uppfylls. Då måste det också klart sägas ifrån att det är de vuxna som har ansvaret för att elever inte mobbas, hotas eller behandlas illa. Ett sådant ansvar är inte samma sak som att vara "kompis" med alla, oavsett vad som händer.
Ofta sägs att problem kring arbetsro och trygghet i skolan bara speglar större problem i samhället och att det är dessa som måste lösas i stället. Men skolledningarna har ett dagligt ansvar för att eleverna vågar gå till skolan och får en chans att arbeta där i lugn och ro. Man kan inte förhålla sig passiv i väntan på att andra problem blir lösta eller till dess den fulländade harmonin i samhället infinner sig.
Eftersom världen utanför skolan kan vara otrygg och stökig så är det i själva verket extra betydelsefullt att skolan är en lugn och trygg plats därmeningsfullt arbete kan utföras. Genom att tydligt stå för en sådan hållning gör Jan Björklund just nu en viktigare insats än många andra statsråd - och många tidigare skolministrar.