Blair tvärvänder
LEDARE Nu är det klart. Väljarna i Storbritannien kommer att få sista ordet när det gäller fördraget om EU:s nya författning. Det blir en folkomröstning efter det parlamentsval som sannolikt kommer att hållas nästa år, meddelade premiärminister Tony Blair i går.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
En folkomröstning har betydelse inte bara för Storbritannien. Det kan visserligen mycket väl hända att den smidige irländske premiärministern Bertie Ahern kan lotsa igenom förslaget till en ny grundlag vid EU:s toppmöte i Irland strax före midsommar.
Men förslaget måste också godkännas av EU:s alla 25 medlemsländer. I princip har varje land vetorätt. Möjligen kan några små nejländer få rösta en gång till, som man har gjort i Danmark och Irland. Men röstar Storbritannien nej då är det nog kört för ganska lång tid framåt.
Det uppges att åtta av EU:s 25 länder räknar med folkomröstning om den nya grundlagen. Just nu står EU lågt i kurs hos väljarna. Det har flera förklaringar, men en av de viktigaste är säkerligen den lågkonjunktur som för tillfället drabbar de flesta av de gamla EU-medlemmarna utom Storbritannien.
Där har väljarna å andra sidan alltid varit skeptiska till EU. Det är djärvt av Tony Blair, själv en varm EU-vän, att våga låta folket rösta om EU:s författning. Risken för ett nej är oroväckande stor.
Självklart jublar nu EU-motståndarna i Sverige. Det tog inte många minuter efter Blairs uttalande förrän miljöpartiet krävde folkomröstning i Sverige med hänvisning till det brittiska beskedet.
Statsminister Göran Persson har med rätta alltid varit skeptisk till folkomröstningar. Han hade helst inte velat ha någon folkomröstning om euron. Och han har mycket tydligt gjort klart att det inte blir någon folkomröstning om EU:s nya författning.
Han har goda skäl. Förslaget innebär huvudsakligen förenklingar och effektiviseringar av nuvarande praxis. Man har dragit praktiska slutsatser av att EU består av 25 i stället för 15 medlemsländer. För att effektivisera samarbetet ska vetorätten avskaffas på ytterligare några områden. Dessa förändringar är inte så grundläggande att de skulle kunna motivera en folkomröstning. Talet om EU som en superstat är helt obegripligt. EU:s problem är snarast det motsatta, att unionen på senare tid allvarligt har försvagats.
Vissa länder, som Danmark, måste enligt sin egen grundlag anordna folkomröstningar. I andra länder finns det inrikespolitiska skäl till att regeringen vill fråga väljarna. Men i Sverige lär det inte bli någon folkomröstning.
Nej-sägarna i Sverige kan trösta sig med att det åtminstone för närvarande ser mörkt ut för EU:s nya författning. Det verkar osannolikt att alla 25 länderna skulle säga ja. Faller förslaget kan EU-motståndarna jubla och vi andra får försöka att svälja besvikelsen och ta nya tag. EU-tanken är alltför bra för att vi ska acceptera att unionen förstörs av missriktad nationalism, en ineffektiv organisation och inrikespolitiska problem i medlemsländerna.