Bland blåtiror och blåljus
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Enligt statistik från det nationella centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor som inrättats vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala var 2007 ett mörkt år för våldet mot kvinnor. I ett pressmeddelande den 27 december 2007 presenterades siffror som visade en ökning av anmälda fall av våld mot kvinnor med 11 procent senaste året.
Jag har inget nyårslöfte, men en innerlig förhoppning om att detta ska bli det år då Sverige på allvar ställer upp för de tjejer och kvinnor här i landet som fallit offer för det mansdominerade våldet. Kvinnor som utsatts för våld i nära relationer, såväl som kollektivt sanktionerat hedersvåld. Debatten om hedersvåld har tystnat, men detsamma kan inte sägas om det våld som riktas mot tjejer som kämpar för sin frihet i familjestrukturer där hedern är allt och individen inget. Tjejer som blivit "obekväma" i sina familjer för att de har höjt rösten.
Lika obekväma blir vi andra när frågan om hederskultur och hedersvåld hamnar på tapeten. Tipp tapp på tå. Tyvärr är den polariserade debatten ofta centrerad kring föreställningar om rasism, segregation och anklagelser om en oförmåga från samhällets sida att förstå främmande kulturer. Kan vi förstå? Det är lika svårt att förstå en far som mördar sitt barn som en självmordsbombare, om ni frågar mig. För egen del är jag tveksam till om lösningen ligger i att vi försöker förstå hur allt hänger ihop. Det är viktigare att inte svika de kvinnor som behöver hjälp, genom ökat stöd till kvinnojourer och skyddade boenden för fler.
Det hela påminner lite om den skrattretande intervju med en brandman som visades på TV4-nyheterna häromveckan med anledning av att räddningstjänsten i Kristianstad numera kräver polis-
eskort vid utryckningar i ett invandrartätt bostadsområde. Räddningsarbetarna har tröttnat på att mötas av våld när de kommer för att släcka bränder, och man misstänker att det hela har en "kulturell" orsak. Det sägs att räddningstjänsten kanske behöver lära sig mer om andra kulturers syn på blåljus och sirener, för att lära sig att hantera situationer som uppkommer. Jag blev alldeles stum av resonemanget. Det fanns inte ett spår av ilska i den intervjuade brandmannens röst.
Inget om att det är korkat och respektlöst att skjuta nyårsraketer på polisbilar, eller att vandalisera brandbilar.