Bland oligarker och maktspelare
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Vi möts i lobbyn i Hotell Ukraina. Jag har träffat både Anton och Natalja, som är journalister på två av Ukrainas största tidningar, förut. Nu vill jag tala med dem för att få litet perspektiv på den senaste utvecklingen i denna alltmer politiskt heta region. En av Ukrainas otaliga regeringskriser är ett faktum. Återigen pågår en kamp mellan presidentmakt och parlament. Viktor Jusjtjenko (den "gode" presidenten) och parhästen från den Orangea revolutionen, Julia Timosjenko (den vackra premiärministern) är på kollisionskurs. Med i spelet finns också Rinat Achmetov, Ukrainas påstått rikaste man, som nu inte bara betalar det stora "Regionernas parti" (med en bas i östra Ukraina) utan också det nystartade presidentpartiet som officiellt representerar något helt annat. Västmedierna har beskrivit konflikten som skilda uppfattningar inom regeringskoalitionen om hur tuff man ska vara när det gäller Rysslands militära ingripande i Georgien. På caféet i inomhusgallerian där vi trängt ihop oss försöker Natalja och Anton intensivt få mig att förstå hur politik fungerar i Ukraina.
-Ideologi betyder ingenting här. Det enda parti som har någon ideologi att tala om är kommunisterna. Pengar och makt avgör allt.
Men, försöker jag, krisen i Georgien då? Det var väl den som utlöste regeringskrisen här i Kiev? Dick Cheney var ju här på grund av den?
President Jusjtjenko, säger de båda, allierar sig nu tydligare med USA. Han säger vad Cheney vill. "Julia" däremot går på samma linje som EU, det vill säga balanserar kritiken av Ryssland. Vad det handlar om är att positioneringen på allvar påbörjats inför presidentvalet 2009/10. Då kommer striden att stå mellan Julia och någon - kanske Jusjtjenko själv - från presidentpartierna. Och Julia vill vinna, till nästan vilket pris som helst.
Jag tänker på vårt samtal vid Hotell Ukrainas frukostbord morgonen därpå. Hur fel det kan leda om de tolkningsramar som ger vägledning i den egna politiska miljön, som ideologi, mekaniskt tillämpas på andra håll. Strävan att söka det välbekanta leder till att man ofta övertolkar dess betydelse. Men inte bara jag faller i fällan. På samma sätt skrattar Anton och Natalja överseende när jag försöker övertyga dem om att alla politiker i Stockholm inte är korrupta "power players" utan faktiskt vill något. "It is the same everywhere" konstaterar Natalja.
Frukosten på hotellet - som tidigare hette Moskva - stänger. När jag senast var här i april bars allt fram av surmulna servitriser. Nu är det självservering och buffé som gäller. Servitriserna står sysslolösa i ett hörn och tittar på. "The European Way" är en realitet - åtminstone på hotell Ukraina.